Bittra mot gravida

Din ev kortvariga smärta vid graviditeter är inget jämfört med många människors mycket långvariga lidande av barnlöshet. Därför: beklaga dig någon annanstans än inför dem. 1,5 år är inte särskilt lång tid att vara barnlös alls.

Kan tycka att det är lite osmakligt att sitta och beklaga sig över sånt inför kvinnor vars högsta dröm är att få uppleva dessa krämpor. Tycker man kan välja att beklaga sig för andra då

Jag skulle bara låta dem hållas. Dom är ledsna och bittra över att dom själva har problem att få något som de så gärna vill ha, och då förstår man ju att det är lätt att irritera sig på nån som i princip snubblat sig till en graviditet. Det är väl ett sätt för dem att hantera sina känslor, även om det kanske inte är ett produktivt sätt.

Så länge de håller det till sin lilla grupp och inte hoppar på andra tycker jag inte att det gör nåt.

Låt dem hållas. Det är deras sätt att reagera på sin sorg. Ett egoistiskt och störigt sätt, men ändå. Det kan bli så. Ingen vinner på att någon utomstående påtalar att de sörjer på fel sätt.

Jag tycker att deras sätt att bete sig är skittrist. Men man är inte sitt bästa jag när man mår dåligt. Själv blir jag otrevlig mot min familj...

Ja, det kanske är sant. Vad jag förstått så har flera faktiskt tagit avstånd från vänner och bekanta som blivit med barn, men det är ju faktiskt inget som påverkar mig. Tycker bara det är en sån trist attityd, men säkert inget man kan påverka.

Att sluta umgås med barnfamiljer tror jag inte beror på agg mot dem utan bara om att det är för jobbigt att så ofta bli påmind om sin sorg.

Nej, det sa jag inte heller. Jag menar bara att det är trist när det får såna konsekvenser för nära relationer. Att det då borde finnas bättre sätt att hantera sina känslor på.

Nej, det sa jag inte heller. Jag menar bara att det är trist när det får såna konsekvenser för nära relationer. Att det då borde finnas bättre sätt att hantera sina känslor på.

Ja du kanske har rätt. Jag tänker bara att det är så destruktivt och liksom inte hjälper dem vidare på något sätt. Inget fråntas ju dem för att grannen blir gravid, jag tänker att det vore enklare att leva med om man såg det så? Men ja, det funkar kanske inte så för alla.

Kanske att som barnfamiljer ofta gör, skaffa nya vänner i samma situation? Hur tror du att du hade du agerat om du trots längtan blev utan barn helt och hållet?

Jag har varit ofrivilligt barnlös i snart 17 år så jag vet hur det känns att ha toppar och dalar i den frågan. Har dock inte brutit kontakten med mina vänner som har barn. Det är bara inte alltid särskilt roligt att vara utanför. ALLT tenderar att kretsa kring de som har barn och deras behov och glädjeämnen. De får ett helt paket på köpet så att säga, blir bekräftad av samhället och är inkluderade i vuxennormen.

Andra tråden på några dagar om barnlösa som är bittra?

Klart det kan vara så, men så länge de inte har frågat dig om hjälp om hur de ska hantera sin sorg är det inget du bör lägga dig i. Ingen kommer vinna på att du lägger näsan i blöt, oavsett hur goda intensioner du har.