• Noslrac

    Barnlängtan!! Dela med er av era historier/planer/tankar!

    Kan vi bara ha en tråd där vi delar med oss av vår barnlängtan? Både folk som försöker och som inte börjat försöka än. Hur ser er historia ut? Eller plan ut? Hur känner ni? Jag börjar bli helt tokig av barnlängtan. Sedan 3 år tillbaka har det varit i stort sett det enda som kretsar i mitt huvud. Nu börjar det närma sig!! Vi har för tillfället bestämt att börja försöka till sommaren/sen sommaren. Men ju närmare det kommer desto mer tokig blir jag. Det känns som jag håller på att explodera av längtan. Jag gråter minst en gång om dagen för att jag knappt kan hantera mina känslor. Denna stressen jag upplever pga längtan börjar kännas ohälsosam. Det spelar nästan ingen roll vad jag försöker lägga tankarna på, att jag försöker fokusera på annat istället osv, så som jobbsökande exempelvis. I slutändan är det alltid tanken om barn som ligger och trycker i tankarna. Kanske inte så konstigt när man varit ihop i 10 år men varit för unga tidigare. Jag har slutat på mina p-piller dessutom för att få ordning på menscykeln och att veta att det skulle kunna hända nu men att tvinga sig själv att begränsa sig känns bara så himla svårt. Anledningen till att vi vill vänta till sommaren är för att jag har pluggat färdigt då, bör tilläggas. Vore det inte för plugget skulle vi nog börjat för 3 år sedan haha..

  • Svar på tråden Barnlängtan!! Dela med er av era historier/planer/tankar!
  • Anonym (M)

    Hej! här är en till som har EXTREM barnlängtan, Jag och min sambo har försökt i 2 år men inget händer, jag har koll på mens å ÄL men INGET händer :/ det är så frustrerande. det enda man ser på Facebook och instagram bland sina vänner är dessa graviditeter. jag ska ta tag i situationen och be om hjälp för att se vad det är som är fel.

  • Noslrac

    Åh förstår att det måste vara jätte jobbigt!!! Håller tummarna stenhårt för eran skull så ni får ett positivt snart!! ??

  • Holy93
    Noslrac skrev 2021-02-22 22:30:40 följande:

    Kan vi bara ha en tråd där vi delar med oss av vår barnlängtan? Både folk som försöker och som inte börjat försöka än. Hur ser er historia ut? Eller plan ut? Hur känner ni? Jag börjar bli helt tokig av barnlängtan. Sedan 3 år tillbaka har det varit i stort sett det enda som kretsar i mitt huvud. Nu börjar det närma sig!! Vi har för tillfället bestämt att börja försöka till sommaren/sen sommaren. Men ju närmare det kommer desto mer tokig blir jag. Det känns som jag håller på att explodera av längtan. Jag gråter minst en gång om dagen för att jag knappt kan hantera mina känslor. Denna stressen jag upplever pga längtan börjar kännas ohälsosam. Det spelar nästan ingen roll vad jag försöker lägga tankarna på, att jag försöker fokusera på annat istället osv, så som jobbsökande exempelvis. I slutändan är det alltid tanken om barn som ligger och trycker i tankarna. Kanske inte så konstigt när man varit ihop i 10 år men varit för unga tidigare. Jag har slutat på mina p-piller dessutom för att få ordning på menscykeln och att veta att det skulle kunna hända nu men att tvinga sig själv att begränsa sig känns bara så himla svårt. Anledningen till att vi vill vänta till sommaren är för att jag har pluggat färdigt då, bör tilläggas. Vore det inte för plugget skulle vi nog börjat för 3 år sedan haha..


    Jag började äta antidepressiva för att jag mådde så pass dåligt bara jag såg en gravid kvinna, nån med barnvagn eller ett barn haha. Just nu är jag dock gravid! Och kan säga att när ni väl börjar försöka aktivt så kommer det kännas så bra och spännande, det kommer bli bättre, försök tänka så
  • Anonym (Trött)

    Jag kan känna samma som dig. Jag och min sambo har dessutom planerat att börja försöka från och med april, men till och med det känns långt borta nu, för alla runtomkring en kommer ut med en ny graviditet hela tiden, och jag har upplevt samma som er andra. Ibland har jag till och med hunnit bli ledsen när någon vän berättat. Min sambo vill också ha barn, men jag tror han är rädd för den stora förändringen och vetskapen om att hans liv kommer ändras föralltid, å sade idag när jag nämnde att det bara var en månad tills vi skulle börja försöka att ?men de vet vi inte de är ju lite knas med pengar? och jag förstår absolut hans tanke men hans ?knas med pengar? är tillfälligt för februari och inget långvarigt problem, känns som han försöker hitta orsak att skjuta upp det. Fast vi redan till och med kompromissat om april då han sade Maj och jag ville börja okt förra året, så känns rätt surt för mig. Tror ingen är till 100 redo före det sker.

Svar på tråden Barnlängtan!! Dela med er av era historier/planer/tankar!