Vräkte i mig 6 stycken semlor- hur återfår man lättnaden?

Du måste se till att äta normala portionsstorlekar, det kan ta tid att lära sig hur det ser ut. Din magsäck är antagligen väldigt utspänd om du kan äta så mycket utan att blinka, då måste du äta mindre så den drar ihop sig. När den gjort det kan du börja fundera på mättnadskänslor, ät så mycket som du borde och känn efter hur det känns i magen då, det borde ta emot lite grann om man är riktigt mätt men oftast räcker det med att äta måttligt, man måste inte alltid känna tydligt att det är stopp.

En portionsstorlek som kommer från vården är handmodellen. Man ska äta så mycket protein som motsvarar ens handflata, man knyter näven och det motsvarar kolhydraterna och slutligen två knutna nävar för grönsaker till maten.

Livsmedelsverket anger 0,8 gram protein per kg kroppsvikt per dag (eller 50-70 g) så det blir väl ungefär den mängden man får i sig på en handflata, eller som jag brukar tänka till middag så räknar jag 200 g "kött" (nöt, fläsk, kyckling, fisk) per portion. Det ska räcka.

Exempel på proteinmängder:
Köttfärs innehåller 25 g protein per 100 g kött. Kyckling innehåller 21 g protein. Ägg innehåller 13 g protein.

Jag har fått kontroll över min aptit. Det som hjälpte mig var när jag tog en antidepressiv medicin med biverkningen att den dämpade aptiten. Medicinen tog jag pga depression, men biverkningen hjälpte mig att kontrollera ätandet. Att jag blev frisk från depressionen hjälpte såklart också mot ätstörningarna. Nu tar jag inte medicinen längre och nu när min aptit och mättnadskänsla mer (vad jag tror är) normal.

Tack för ditt svar. Jag tror att både magsäcken är uttöjd plus att mina mättnadshormoner har blivit totalt banans.

Tack för ditt svar. Jag kommer eventuellt att bli erbjuden antidepressiv medicin som ett komplement till min KBT-behandling. Jag tror ärligt talat inte att jag kommer att fixa att komma "tillbaka" utan att få medicinsk hjälp. Det har gått FÖR långt. Blir glad av att läsa att det hjälpte dig ????

Min mamma hävdar att hon aldrig varit så mätt att hon inte kunnat äta lite till. Aldrig mått illa för att hon ätit för mycket.

Hon får alltid reglera med huvudet för det tar inte stopp. Tror aldrig hon haft någon uttalad ätstörning men pendlat en del i vikt genom åren eftersom hon så fort hon inte orkar tänka äter för mycket för att hon inte blir mätt på det sättet som många andra.

När jag tänker efter har jag heller aldrig sett henne märkbart mätt, pappa har massor av gånger rullat ihop sig i paltkoma efter större middagar men mamma är alltid oberörd även efter ett gigantiskt julbord.

Så jag tror helt enkelt vissa inte riktigt har de fysiska spärrarna för mat som så i vissa lägen är klart praktiska.