Exet ger mig inte kläderna

Jag sympatiserar så in i hel*ete med ditt resonemang egentligen, tro inget annat.
Men när du landat lite mer och bearbetat detta så kommer du inse hur otroligt fel du resonerar..

Gör dig själv en tjänst o lägg ner detta, och allt annat liknande.
Det kommer enbart leda till bitterhet och bli ett psykiskt sänke för dig generellt.

Du måste komma till en acceptans med att denna grabb finns och att du är ansvarig att sköta din del av försörjningen.

Det ekonomiska ansvar som samhället via FK tvingar dig att ta genom underhållsstödet är en piss i havet mot vad den egentliga kostnaden för ett barns försörjning. Du kommer billigt undan.

Kom bort ifrån tänket att du tvingas betala dessa pengar till exet, pengarna är till ditt barn. Du skulle ha ett bättre argument för din sak om exet använde dessa pengar till annat än saker åt barnet. Om barnet ständigt gick omkring i enbart urtvättade och minst en storlek för små kläder medans exet unnade sig en massa skit som hon egentligen inte hade råd med så skulle din frustration vara berättigad på en helt annan nivå.

Nu verkar det ju som att exet verkligen använder pengarna från underhållsstödet till att se till att barnet har schysta kläder. Vänd då detta i ditt eget huvud till de pengar som du bidrar med verkligen ser till att ditt barn har det bra.

Men du har inget att komma med när det gäller ditt grundresonemang i tråden.
Du har ingen varken moralisk eller juridisk "rätt" till de saker som exet köpt för de pengar som du betalat i underhåll.
Hade mitt exet försökt med samma resonemang mot mig så hade jag skickat henne en sopsäck med använda blöjor med hälsningen att underhållet har betalt både blöjorna och innehållet.

Du kan ju aldrig mena allvar att pg av att du BETALAR UNDERHÅLL som alla i Sverige gör som inte tar hand om sitt barn på heltid/betalar allt annat varje dag som är bra mkt mer pengar än ett fjuttigt underhåll - att du då ska ha rätt till saker hon äger? Tkr ditt ex gör helt rätt som behåller kläderna om hon nu vill det. Hon har ingen rätt att ge dig nånting. Du o din nya sambo kan köpa egna kläder till erat barn, om ni inte har råd med det skulle jag rekommendera ett extra jobb.

Eftersom ett barn kostar väldigt mycket mer än vad underhållsbidraget ger så tycker jag inte det är konstigt att hon behåller kläderna. Och varför skulle just FK:s pengar gått till kläder och inte allt annat ett barn behöver som blöjor, mat, försäkring, nappflaskor osv. Bara att behöva vara föräldraledig är ju en enorm inkomstförlust.

Och varför skaffar du ytterligare ett barn om du inte ens har råd med det första?

Du har ingen rätt till kläderna, släppt det där.det där. Att du har betalat underhåll ger dig inte rätt till de urväxta kläderna. Exekt behöver inte redogöra vad hon gör med dem.

Det finns massor med köp-och säljgrupper på facebook där ni kan köpa begande kläder.

Bland det mest patetiska jag läst på familjeliv

Jag antar att det här är någon form av skämt. 

Slutar aldrig förvånas över vilka korkade människor det finns på vår planet. Du har inte ens 1% rätt till dom kläderna och har 0% att göra med att du betalar underhåll.

Alltså, tycker väll inte att urvuxna kläder ska vara så himla mycket begärt eller? Nej, vi har det kanske inte suveränt ekonomiskt men vi får det att gå ihop och vi ville inte vänta med att skaffa barn, vi kommer få det bättre ekonomiskt när vi studerat klart och har jobb. Barnet med exet var ju som jag skrev oplanerat. Att jag behöver betala för det i 18 år fast det var helt upp till exet att bestämma att behålla barnet känns ju faktiskt rätt surt... Ska jag alltså ta extrajobb för att köpa kläder åt vårt barn när exet har massor liggandes som inte ens används, som alltså hennes barns halvsyskon skulle kunna ha istället? Det fattar jag verkligen inte hur det skulle kunna vara rimligt...
Vi hade varit ihop i 3 år och jag tänkte inte starta familj, tyckte vårt förhållande var på väg mot sitt slut redan innan hon blev gravid för hade träffat min nuvarande sambo då redan och fått känslor för henne direkt. Så berätta exet att hon var gravid, då trodde jag hon märkt att jag var på väg bort och sa så för att få mig att stanna bara. Trodde ju inte det var sant men nu var det ju det, och det ska diktera hela mitt liv nu?