Mår konstigt efter abort någon mer??

Det låter som att du skulle behöva kontakta din MVC och berätta hur du känner dig. Oavsett om det beror på hormonförändringar eller om det är aborten som påverkar ditt psyke så borde de kunna se till att du får rätt hjälp.

Yes, känner igen mig väldigt mycket, men jag ångrar verkligen min abort tyvärr, så det är väl därför

Tror att det är vanligare än man tror att må dåligt efter en abort, oavsett om det är hormonellt eller emotionellt. 

Man får inte glömma att våra kroppars biologi är skapad för reproduktion och de "driver" oss att vilja ha barn. Därför är kroppen väldigt bra på att få oss att må bra när vi gör just detta och må dåligt när vi drabbas av missfall eller går igenom en abort. Det är som om mattan dras under fötterna på kroppen. Den hade ju väntat sig att få uppfylla sin biologiska uppgift. 

Sök hjälp, det finns hjälp att få som kommer att få dig i bättre balans. Det är en stor omställning för kroppen. 

Tack för era svar. Har gråtit hela dagen. Har fått gå in på toa på jobbet. Gråtit sönder mig i bilen. Det är tre veckor sedan aborten idag och jag testade med testet jag fick på abortmottagningen. Det lös tomt och det var ju väntat, det jag ville. Men det gör så fruktansvärt ont i mig. Jag saknar den lille som jag aldrig fick lära känna. Känner mig fruktansvärd som släckte dess liv. Men jag är 40+ med en kronisk sjukdom som förvärras varje gång jag får barn. Jag har två barn och höll på att stryka med när mon yngste föddes. Jag vågade inte riskera det igen då jag har två barn att tänka på. Slarvade för jag trodde inte jag kunde bli gravid pga är i förklimakteriet. Men det kunde jag. Jag ångrar inte aborten men samvetet gör ont och saknaden. Jag känner mot så tom. Får väl söka hjälp men det tar verkligen emot. Tycker det e så jobbigt.

Eftersom du haft förlossningsdepression tidigare, så inte konstigt egentligen att du mår dåligt, särskilt med de omständigheterna. Men det kommer att bli bättre. Gråt ut och känn dina känslor, jag kände som du fast jag kände aborten som en frihet, då jag också är kroniskt sjuk och har 3 barn närmre 40 blev gravid tyvärr.

Tänkte ändå liknande tankar ett tag, hur barnet hade sett ut, om det varit likt sina syskon, nästan plåga sig med de tankarna på något vis.

Jag mådde också väldigt dåligt då jag gjorde abort för ett år sedan. Extra jobbigt är det väl när det är som för oss, att vi gör det då vår hälsa inte klarar graviditet. Jag var på akuten med sympom från hjärtat redan innan missad mens. Gick någon vecka extra för att verkligen tänka igenom det först. Riktigt hårt att göra abort som barnlös 35+åring när man igentligen vill ha barn. Men kändes även konstigt att få barn med en man som jag inte är kär i och som har sleta allvarliga hälsoproblem i sitt genetiska bagage.