Inte gravid en enda gång...

Jag vet inte om det är sant, men när jag blev gravid första gången som 16-åring fick jag missfall och läkaren sa då att det ?positiva? var att jag åtminstone vet att jag kan bli gravid senare när jag vill.

Du har DM!

Jag har bara varit gravid en gång. Det tog drygt två år av aktiva försök att få till. Tappade hoppet flera gånger under resans gång. Jag har inte gjort någon utredning och vet därför inte vad det beror på, att det tog sådan tid. Snart börjar försöken med syskon, det kanske inte hinner bli några. Jag är ödmjuk inför livet.

Ja, det är väldigt fel att tänka så. För det första är det för väldigt många ett enormt trauma att behöva gå igenom och det påverkar även framtida eventuella graviditeter på så sätt att man inte kan glädjas och slappna av utan knappt vågar tänka på att man är gravid, vågar inte gå på toa i rädsla att se blod osv osv. Och tanken på det barn man förlorat finns för många alltid kvar, även om man i slutändan skulle lyckas få levande barn.

För det andra kan missfallet vara ett symptom av ett fertilitetsproblem. Det är inte ovanligt att de som får kämpa i många år, gå igenom ivf etc för att lyckas få levande barn också går igenom ett eller flera missfall. Det är inte heller ovanligt att de som visar sig inte kunna få biologiska eller genetiska barn, och måste vända sig till ägg/spermiedonation, surrogat eller adoption har gått igenom missfall. Ett bra exempel på detta kan du höra om du lyssnar på podden ?Jag vill ha barn?. Där Filippa och Viktor berättar om sin kamp. De har försökt i flera år, fått flera missfall och utomkvedshavandeskap, gjort ett par ivf?er utan framgång och deras problem har visat sig grunda sig i ett kromosomfel hos henne. De kommer nu ?behöva? vända sig till äggdonation för att ha en chans att bli föräldrar. Det finns många andra människor med liknande berättelser och även många som gått igenom upprepade missfall och sen står utan levande barn i slutändan trots många fertilitetsbehandlingar av olika slag.

Kan ju vara så att det är fel på din mans spermier och då kanske ICSI fungerar utmärkt för er och du blir gravid direkt oxh får barn. Kanske inte får större problem än så om man har tur.

Men tex för oss så tog det dels exakt 1 år att bli gravid naturligt som sedan slutade upp i ett MA och sedan skulle de ta 3 år och 3:e IVF försöket senare att bli gravid igen som igen slutade upp i ett MA. Nu väntar vi på att göra vårt 4:e IVF. Så behöver inte betyda allt fungerar för de. Vi är dessutom i 30 års ålder. Men podden Ja vill ha barn som någon redan nämnde uppe i tråden är jättebra!

Jag och min man försökte 19 månader utan ett enda plus. Har heller aldrig vart gravid innan. Utredning visade ingenting, oförklarligt barnlösa.

Resultatet av vår första återföring på första IVF blev åtta månader i fredags :)

Jag och min sambo har haft oskyddat sex sedan 2015 då vi både har försökt aktivt under långa perioder och som i nuläget, bara lever på som vanligt. Jag fyller 28 år i sommar och min sambo fyller 32. Jag har heller aldrig blivit gravid tidigare i livet och således inte med min partner. I perioder har detta varit jättejobbigt verkligen och jag har varit så ledsen och inte känt mig normal (vad det nu är). Eftersom vi började försöka för så längesedan har vi hela tiden försökt ha inställningen att vi är så unga och har mycket tid, att vi helt enkelt inte behöver stressa.

Nu har jag iallafall äntligen tagit mod till mig och gjort en egenremiss för en fertilitetsutredning. Är förstås orolig för att få negativa besked. Det ska sägas att min partner endast har en testikel och vi misstänker att det kanske är en av anledningarna till att vi aldrig lyckats få något barn. Är det någon här som har erfarenhet av detta? Särskilt av att ha försökt under så många år som vi. Hoppas verkligen att vi kan få hjälp och att det inte visar sig vara hopplöst för oss.

Hej på er.

Vi är ett par som blev gravida med vår förstfödda på första försöket. Helt otroligt, det trodde man ju aldrig!

Men nu har vi försökt med syskon i snart 1 år. Den förstfödda är 2,5 år och det känns jobbigt att hen blir äldre och äldre och inte får ett syskon som vi längtar efter.

Vi har nu satt oss i kö till fertilitetsutredning och hoppas få komma till innan sommaren.

Hur gör ni andra för att hantera besvikelsen varje månad?

Känner exakt som dig! Vi är 27 och 29 och har försökt i 2 år utan ett enda positivt graviditetstest. Skulle också hellre vilja fått missfall för att veta att det fungerar... fel enligt många, men jag skulle bara vilja veta att det fungerar...

Enligt utredning är vi oförklarligt barnlösa och vi väntar nu att få remiss godkänd för ivf.