Hej, skriver ett examensarbete om psykisk ohälsa kopplat till sociala medier och gör därmed denna poll att få en tydligare inblick. Era svar kommer att vara anonyma. Tack på förhand :)
Jag vet inte om det är en psykisk störning, men min dotter har utvecklat någon slags...narcissism? Av social media. Spegla sig, fota, posera i olika "outfits" "cosplay" och blivit exhibitionistisk?
Fått väldigt bra självförtroende och det är ju positivt...men liksom blivit för mycket av det så det blivit lite negativt istället.
Hej, skriver ett examensarbete om psykisk ohälsa kopplat till sociala medier och gör därmed denna poll att få en tydligare inblick. Era svar kommer att vara anonyma. Tack på förhand :)
Det beror på hur du menar. Din fråga verkar förutsätta att det alltid är ett negativt samband så jag kan inte fylla i något svar.
Jag har ett barn som hade depression och det enda som höll hen flytande var just att ha några kontakter via onlineforum för hen hade inga riktiga vänner IRL under den perioden. Vi fick tips från andra föräldrar som inte förstod vidden av det hela, och som tyckte vi skulle att bort datorn för honom osv, men det hade det varit vägen till självmord. Jag är helt säker på det. Hen var deprimerad och senare när hen blivit frisk berättade hen just att hen var så tacksam att vi inte gjort så, för det hade tagit bort den enda lilla ljusning som fanns och de stunder hen var online med de som räknades som vänner, så kunde hen tänka bort depressionen för korta stunder.
Är det hållbart i längden, för ett lyckligt och välmående liv, tror du, att hålla sig borta från den verkliga världen?
En till grej är att hon pga detta blivit väldigt fäst vid telefonen. Nu är hon äldre än 19, hon är 22, men fixeringen började vid 16 och tog verkligen fart vid 18. För "När du fyller 18 får du lägga upp vilka bilder du vill men inte innan".
Vart vi än skall, skall telefonen med, vara laddad, och hon missar saker i livet, att se saker i livet. Ser hon något fint så skall hon fota sig själv framför det så hon har tappat förmågan att se saker tycker jag. När hon ser något är det alltid "hur ser jag ut bredvid/framför" detta...inte själva sevärdheten. Den blir bara bakgrundsmiljö.
Har en familjemedlem som också har överlevt psykisk sjukdom tack vare onlinevärlden. Synd att det är sån rädsla kring internet och skärmar. Det är inte alla människor som klarar eller orkar vanligt umgänge och för dem kan skärmen vara enda livlinan.
Skillnad på sociala medier och sociala medier. Facebook är verkligen inte hälsosamt men forum där man umgås ofta anonymr, och kan prata av sig tror jag är bra för psykiska hälsan.
Det är like-funktionen i kombination med offentligheten i sociala medier som skapar psykiska ohälsan tror jag.
Ja, du vet, den verkliga världen. Där vi ser varandra, rör varandra, läser av kroppsspråk, interagerar, umgås, leker, sportar osv.
Människan är ett flockdjur, en social varelse och hjärnan ser ut ungefär som på stenåldern. Vi är inte skapade för ett digitalt liv.
Och nej, alla säger inte att zoom fungerar lika bra som riktiga möten, tvärtom faktiskt. Det kan vara bra till en viss del, men inte som ersättning för allt.
Dessutom, tror du på allvar att människor mår bra av att inte träffa folk IRL nu under covid-19?
Anledningen till psykisk ohälsa bland barn är just den digitala världen, inte det faktum att man är på internet, utan det faktum att man inte lägger lika mycket tid på att umgås IRL. Föräldrar hänger där lika mycket som barnen, de har inte tid med sina barn, de pratar knappt med sina barn. Och framförallt, föräldrar vet inte vad deras barn gör på nätet, vilket näthat som finns.
Examensarbete med en enkel fråga på familjeliv?
Examensarbete kräver betydligt bättre enkäter.
Denna fråga ger ingen inblick för att frågan är mer komplex än så. Det är snarare en hönan och ägget-diskussion.