Liten familj i en 2a

Mitt tips är att göra barnen delaktiga i beslutet! Åtminstone det äldsta kan ju väga för- och nackdelar med de olika alternativen,

Vad tycker barnen? Går det bra för dem att dela rum en tid? När man är ensamstående är det väldigt smidigt att ha nära till barnens skolor, träningar och aktiviteter.

Jag har valt att bo i stan och ha nära till allt, det underlättar vardagen även om vi får bo lite trångt. Jag har delat av vardagsrummet och satt upp en vägg så ena barnet har sitt rum där. Jag är lite sugen på att flytta utanför stan för att ha mer plats, men tonåringarna vill det absolut inte. Viktigare för dem att ha nära till allt som de är vana vid. Och när jag tänker på allt skjutsade det skulle innebära så tänker jag snabbt om :)

Kan det funka om du tar tvåan att barnen delar på vardagsrummet och ni har vardagsrum/ditt sovrum i sovrummet?

Jag säger detsamma. Du ska ha sista ordet, men hör med dem vad de tycker och tänker.

Sen är det ju vanligt att flytta hemifrån efter studenten, så kanske är det ändå en relativt kort tid det rör sig om som ni bor så. När äldsta flyttat går det ju bra att dela en tvåa, du och yngsta.

Ska de bo hos dig på heltid? För många är det annars en fördel att ha kort sträcka mellan föräldrarna. Man kan hämta något man glömt, bara titta in och säga hej mm. Det kan vara ett skäl att vara kvar i området.

Jag funderar också på möjligheten att 17-åringen har det egna rummet och du och yngsta delar på vardagsrummet, och så har ni familjens gemensamma umgängesyta främst i köket.

Loftsängar är generellt bra, oavsett vilken rumsfördelning ni väljer. Delar man rum är det skönt med förhänge runt sängen också.

Om 10-åringen inte är av den långa sorten kanske det räcker med en juniorsäng. Det spar plats! Vet en kortis som hade det ända tills hon flyttade hemifrån just på grund av platsbrist. Men då var hon ju bara typ 155 cm lång.

Klart det går. Om ni är relativt överens om att de lägesmässiga fördelarna överväger. Och om ni har en bra och funktionell relation till varandra. Det sista är avgörande. Har ni dysfunktionella relationer (detta självfallet en rent generell reflektion, vet ju inget om just er) kan den sortens trångboddhet bli extremt påfrestande. Då är det bättre med krångligare vardag och egna rum.

Men rent generellt är självfallet compact living vår framtid. Särskilt i städerna. Det är inte vare sig ekonomiskt eller miljömässigt hållbart med att vi går runt i för stora hem. Kolla lösningar med skärmar, loft, sängskåp osv. Finns tusen sätt att få det att funka.

Tack för alla tips och råd, det lutar åt 2 an och så ser vi hur vi löser det praktiska men jag tar verkligen åt mig av era tips. TACK ????????

Jag, min man, vår son och två katter bodde i en tvåa. Vi lyckades klämma in en resårmadrass (90) i klädkammaren och lyckades därmed få ett extra rum. Det fungerade bra.

Vad du ska göra är att titta på planlösningen och tänka utaför "boxen." Kan man dela av vardagsrummet till tre "sovrum" och ha vardagsrummet i sovrummet? Eller är köket tillräckligt stort för att man ska kunna sätta upp en tillfällig vägg och göra ett extra rum? Om klädkammaren inte är tillräckligt stor för en säng, är den i alla fall tillräckligt stor för att kunna göra till ett rum att dra sig undan i? (skrivbord eller kanske bara en mysig fåtölj där man kan sitta med en laptop eller iPad och stänga dörren om sig?)

Det viktigaste är att alla i familjen känner att de kan få vara i fred ibland (därmed inte sagt att man måste sova ensam i ett rum.)

Min första tanke var att fråga barnen och låt de bestämma.

Kommer barnen vara något hos den andra föräldern? Tänker att det kanske är enklare att leva med en liten lägenhet hos den ena föräldern om det finns möjlighet till eget rum hos den andra föräldern - om man t.ex. vill ha kompisar som sover över och så. 

Eller om ni har t.ex. morföräldrar nära där någon kan sova över ibland, så den andra kan få lite space.

Men oavsett så kan man leva trångt om man vill eller måste. Jag tänker också att du ska fråga barnen och involvera dem i funderingarna. Det blir säkert bra!

Kolla så värden inte har en begränsning av antalet personer som får bio i lgh. 

Sen kan man ju faktiskt dela av vardagsrummet till sovrum och ha minivardagsrum i sovrummet. 

Du kan ju dela tioåringens halva genom att ha en våningssäng där, alt loftsäng och vanlig säng under. 

Det finns våningssängar där den undre bädden är 120 cm bred. Jag tycker dock att det är smidigare att ha en loftsäng som är en dubbelsäng för mig själv och sen får barnet ha ytan under antingen till säng eller skrivbord. 

 

Nu har det visat sig finnas en 3 a och jag är bjuden på visning. Men inflytt är 1 sep!!! Jag har tänkt mycket och räknar och jag klarar mig men det är precis. Och jag har tänkt om jag skulle bo kvar och försöka spara ihop en större buffert till man har mer för nu är semesterkassan slut och jag har ingen större buffert nu. Det kommer ju alltid startavgifter till internet och hemförsäkring mm och jag vill inte börja med att gå back. Ikea har att man kan handla och betala räntefritt inom 12 månader men är det en dum idé att dra på sig krediter direkt?

Fan varför tvekar jag nu! Jag vill så gärna bo själv men det är så svårt och tungt o ta steget.