Varför tror vissa människor att det är så lätt att ta tag i sitt liv?
Jag hade vissa problem när jag var yngre, som bl.a. hade med mitt drickande (alkohol) att göra. Och fick ofta höra från skötsamma och "duktiga" människor att det är bara att ta sig i kragen och "sluta tycka synd om sig själv". På äldre dar så inser jag naturligtvis att jag hade kapacitet för mer än vad jag trodde på den tiden, och förstår att medan jag ännu var ung så hade det varit lätt att sluta och ta tag i mitt liv bara jag verkligen ville. Och att problemen ofta blir svårare att ta itu med ju äldre man blir och ju längre tid man haft problem.
Men, min tråd gäller mer generellt folk som säger "Du kan aldrig skylla på någon annan. Du har det fulla ansvaret för ditt liv, ditt mående och ditt handlande". Jag menar alltså oavsett om det gäller problem med överkonsumtion/ missbruk eller problem av andra slag, t.ex. en misshandlande partner, en osund relation som man behöver bryta sig ur men känner att man inte kan pga omständigheter, eller problem av vilken art det än må vara.
Vissa som ser sig själva som föredömliga i sitt leverne och har lite "bror duktig"-komplex säger gärna till andra att det är "bara att ta sig i kragen", "skärpa till sig" och "Du måste lära dig ta ansvar för ditt eget liv". Ofta har personer som säger så egna problem och har själva svårigheter med att få till sina liv så som de önskar att det ska bli av olika anledningar. Det är som att folk säger så bara för att verka lite duktigare och bättre än andra och för att dölja att de själva har problem.
Hittills har jag inte mött någon människa i livet (tror jag) som har kunnat ta fullt ansvar för sitt liv och allt som händer denne, som alltid har kontroll över sitt mående och sina känslor och därmed också alla handlingar som måendet och känslorna kan leda till. De flesta människor verkar ha brister och är ibland svaga för att stå emot frestelser och inför att göra saker de egentligen inte vill. Livet är sällan lätt för de flesta människor och ofta gör vi misstag, även om vi lär oss av dem.
Men som rubriken lyder. Varför tror vissa människor att det är så lätt för andra att förändra sina liv, men har samtidigt svårt att applicera den där "lättheten" i sina egna liv?