Konstnär?

Att du har mage att lägga dina värderingar på konstnärer... är du kompetent nog att göra så dramatiska uttalanden?

Har du aldrig hört talats om empati för andra människor OAVSETT yrke och intressen?

Jag tror att du bara skriver den här tråden för att det är mellandag och att du har tråkigt. Kan inte tro att någon tänker så här illa om andra människors val av yrke. 

Personligen är jag jäkligt tacksam att kultur finns för jag älskar musik, film, litteratur och ja, tom tavlor, men jag kan fasen inte göra något av detta själv. Livet blir bra mycket fattigare utan spis för själen. Visst behöver vi mat före tavlor men Sverige är ett rikt land och vi bör kunna få lite av varje. 

Ätit för mycket julmat kanske?

Jag vet kulturutövare, vars konst ingen vill betala för. De gör sina föreställningar för 3 betalande åskådare, max. De överlever på olika typer av bidrag o stipendier.

Och jag kan säga att i mina ögon suger deras konst! Det är så urtrist och navelskådande så man kräks!

De springer mest omkring och leker hela dagarna, och tar sig själva och sin konst på blodigt allvar. Fast ingen annan är ju intresserad!

Sen klagar de ständigt över att det är så snålt med skattepengar till utländska konstnärer som minsan borde få komma hit o bli försörjda av skattebetalarnas pengar.

Jag tycker inte det är så roligt att slava ihop skattepengar för deras amatörverksamhet

Kan förstå dina tankar och i viss mån hålla med om dina åsikter. Jag håller själv på med konst och hoppas kunna försörja mig på det en dag, men än så länge tvingas jag knega på med saker jag inte trivs med egentligen. Det är en stor diskussion du öppnar för här som måste ses ur många olika perspektiv.

Jag är av åsikten att man ska dela på samhällsbördan och hjälpas åt med skitjobben och oavsett vad man utbildar sig till och ämnar ägna sig åt. Jag är därför av åsikten att alla borde ha medborgarlön med pliktansvar till en viss procent. Sen ska detta naturligtvis fördelas individuellt i den mån det går så att man inte tvingar folk att utföra saker de mår dåligt av. Idag är det arbetarna som utför de viktigaste jobben, samtidigt som många jobb är helt poänglösa och meningslösa och skapade enbart för att uppehålla en sysselsättning som i grunden är helt sjuk. Ingen blir lycklig av att ha meningslösa jobb, varför inte få göra en nyttig insats istället och i högre grad få bestämma över ditt liv?

Svaren i tråden talar också sitt tydliga språk om hur snäv åsiktskorridor vi har i detta land. PK-mentaliteten stänger dörren för all vidare diskussion på ett ytterst osunt och hycklande sätt i alla viktiga frågor och förnekar den totala ojämlikheten i samhället. Något dessa priviligierade människor till stor del är ansvariga för i grunden och slänger sig med "allas lika värdeklyschor" som inte har någon förankring med hur stora massan tvingas leva som servar deras bekvämlighet.

Jag känner många konstnärer som slitit hårt för att kunna försörja sig på sin konst och valt fattigdom och frånvaro av lyx för att slippa ta del av ekorrhjulet. Men jag kan som du tycka att det är världsfrånvänt och egoistiskt att inte hjälpa till i ett samhälle och en välfärd man förväntar sig att ta del av. Likaså överklassen, invandrare och andra grupper som vägrar delta i samhällstjänster och service.

Vill man försöka leva på sitt intresse är det fritt fram att försöka. Få lyckad dock. Det betyder ju inte att hobbykonstnärernas verk inte kan njutas av, av de som ser på dem eller köpet dem.

Jag anser kulturarbetare och idrottare fyller samma funktion. Det är nöjesbransch alltihop. Någon måste vara intresserad nog att betala för att se, eller sponsra, för att det ska existera. Det finns sporter som är för tråkiga och små att de inte går att tjäna några pengar på alls.

Kan faktiskt instämma i detta. Klart alla människor skulle vilja ägna sig åt sin hobbyverksamhet och kunna försörja sig på detta varför samhällsansvar borde utgå.

Nä. Har inte alla tråkigt. Satt och funderade bara makten vad jag tänkte. Så enkelt är det.

Jag tycker det är fånigt att sitta hemma och måla streck på papper och gråta över att ingen köper det. Men någon annan kanske gör det.

Alla människor har värderingar på saker. Så även du gällande min åsikt.

Då man måste vara kompetent också? Hur blir man det?

Min empati har inget med detta att göra. Jag kan ge dem lite mat om de är hungriga för att ingen köpt en ful tavla eller en pinne förställandes något annat. Då blir jag jätte-empatisk ju!

Du skriver klokt.

Kommer att tänka på ett avsnitt av "Pang i bygget" när Polly ritar och Basil säger surt:

"Vad är det för mening?"

"Vad är det för mening med någonting?", svarar hon.

Det är nog ingen mening mer än att hitta någonting intressant och fylla tiden med. Hela det moderna samhället är rätt meningslöst. Tjäna pengar så man har råd att köpa ett fint hus där man kan sitta och glo på TV. Det är nog bäst att inte ställa frågor om meningen utan bara göra vad som känns rätt.

Jag känner faktiskt en konstnär som aldrig haft ett vanligt jobb, men hans fru har försörjt dem båda.

I mina ögon är det ett oattraktivt leverne och jag tycker att man är ynklig som vägrar lönearbeta och låter sin partner stå för allt. Fruktansvärt osexigt.

Eller som min bekant vars man tjänar skitmycket pengar vilket gör att hon kan färgsätta kladda på papper och dukar. Så osjälvständigt. Helt i beroendeställning. Hon måste ställa upp på allt inom hemarbete och barnskötsel eftersom han ju har ett riktigt jobb och måste iväg och tjäna storkovan som täcker för dem båda.

Det skulle jag också begära av min partner i så fall. Eller nä. Jag vill inte leva med någon som inte bidrar med något.

Tack! Intressant ämne.