Hur tusan får ni era barn att sova om nätterna?!

Åh det är tungt !! Min erfarenhet är att det går i faser, tyvärr. Om en vecka eller en månad kommer det vara annorlunda ( och då strular det väl med nåt annat :) ) Försök hålla ut och kolla om det kan bero på nåt fysiskt såklart , täppt i näsan eller ont i magen eller så ? Annars är det nog psykiska grejer och utveckling som dom bara behöver ta sig igenom... Och även fast det går över är det ju supertungt medan det varar! Har du nån som kan avlasta dig och kanske ta en timme eller två när du är som mest sliten och less på natten? Håll ut kämpa på och du är bra , det är TUFFT att vara småbarnsmamma! Det kommer gå över.

Han blir vansinnig om jag försöker sitta bredvid sängen och ge honom närhet eller vad man ska kalla det.

Jag har försökt ge honom min burna tröja som snutte, nej han skriker ändå.

Jag har googlat och provat massor med tips.

Han kan somna på min mage med nappen, men det svåra är att lägga ner honom efteråt, då han oftast vaknar igen.

Man känner sig superdålig som mamma! Jag gör det i alla fall.

Ska jag låta honom skrika tills han lägger sig?

Jag

har funderat på om detta är någon sorts maktkamp för att han ska se om han kan få mig att ge honom flaskan eller ta upp honom eller något.

Men samtidigt blir jag ju kluven, tänk om han verkligen är hungrig?

Gör det enklare för dig, ge flaska, samsov :)

Men ge honom flaska då.

Är han hungrig så är han. Tillväxtperioder och utveckling gör att dom blir extra hungriga. Ge honom det han vill ha. Han slutar ju äta när det inte behövs längre.

Mina barn har fått flaska fritt nattetid och de har alla sovit trots diverse diagnoser och vanliga sjukdomar..

Gör det enkelt.

Med erfarenhet av ett barn som sov på mig i tio månader och fortfarande gör det u period vid två års ålder så vill jag helt enkelt råda dig att låta barnet ligga på din mage och sova. Bulla upp med kuddar, eller ännu bättre gravidkudde, bakom ryggen på dig själv

Åh vet du jag utgick ifrån att han får sova/somna med dig, låt honom göra det så löser det sig nog! Ettåringar som sover själv i egen säng utan problem går nog inte många på hundratalet... välj en enkel / enklare tillvaro och låt honom sova på ett sätt som han kan sova! Så får ju du sova också. Du behöver inte oroa dig att han ska sova med dig för evigt eller så, sånt där går över, han är fortfarande jätteliten!

Du kan ju eventuellt prova ge honom vatten istället för mjölk / välling och se om han accepterar det, det kan nog vara svårt för ett barn att sluta äta på natten men det är klart det går att vänja dom när dom är redo. Men välj en strid i taget! Att han ligger själv och skriker efter flaska istället för att sova blir ju inte bra för varken honom eller dig tänker jag... och du behöver inte lösa alla problem samma dag! Det händer så mycket i ett litet barns liv hela tiden, mycket är bara att vänta ut och när man ser tillbaka går det mesta över ganska fort ( även om det inte känns så när man ligger där som vaken outsövd mamma!) kram till dig !

Ja, jag vet inte om det finns något rätt eller fel sätt att göra på.

Ni kommer ju alla med bra argument, men jag tänker att om han fortsätter att få mat på natten (det funkar för det mesta) så blir det som när en hund tigger och när du ger den mat så lär ju hunden sig att beteendet lönar sig.

Det är bara en tanke som har dykt upp...

Hur ska man någonsin bli av med nattätandet då?

Jag vill ju att han ska sova hela natten =/

Det tog 2 h i natt innan han somnade om, med massivt skrikande och sånt här whitenoise som jag har hört talas om.

Tror dock inte att det hade så mycket effekt, ja han blev lugnare ibland men mest hade han nog bara gett upp skrikandet och insett att han var trött.

Och jag vill inte ha det så, varken för honom eller mig.

En ettåring för ingen maktkamp. Instämmer i att samsova och ge mat på natten. Han kommer växa ifrån det så småningom men är ju bevisligen inte redo än.

Ett barn på 1 år för ingen maktkamp. Är han hungrig så är det ett behov han har. Det handlar inte om tiggeri.

Han sover hela natten när han är redo för det

Ge honom flaska och låt han sova.

Samsov och mata om han är hungrig. Så många konstiga idéer folk har. Han är pytteliten och påtalar behov och flr ingen maktkamp.

1. Vi skaffade en 120 cm sängbotten som stod direkt på golvet och lärde så vårt barn från början att det är där han sover.

2. Vi var snabba som illrar att ta oss dit när han vaknade, och låg då bredvid honom där medan han somnade om. Och det gjorde heller inget om vi själva somnade där också, då det fanns gott om plats.

3. Vi avskaffade tupplurar på dagtid ganska fort eftersom vårt barn hade ovanligt lite sömnbehov. Om vi lät honom sova på förskolan vid 16 månader somnade han inte förrän 22-23 och hela kvällen blev en kamp- helt i onödan. Men de flesta barn är inte så vakna av sig så ni måste klart känna in hur ert barn behöver sova.

4. Nattätningen tweakade jag lite åt gången, dels med en rejäl flaska innan sovdags, och sen drog jag fram nattätningen fem minuter per natt ungefär så den kom allt närmare morgonen, samtidigt som vi ökade matmängden på dagen. Vi blandade också ut nattvällingen och minskade volymen med 5 ml per natt när vi fasade ut, och mot slutet var det bara vatten som erbjöds vid uppvakning nattetid.

Små förändringar över några veckors tid ger möjlighet till anpassning. Klart att man kan få ett litet bakslag om barnet är i en tillväxtspurt och kräver mer mat, men på det hela funkade det bra tycker jag.

Men fortfarande var det nog så att första hela nattens sömn kom vid ca 15 månader, för oss. Så du får nog ha tålamod några månader till, det är fortfarande ett litet barn du har och dygsrytmen för barnet är fortfarande flytande.

Ja, du har ju fått en hel del input.

Jag instämmer i att det absolut INTE handlar om någon maktkamp. När han är redo att sluta med nattmat så kommer han sluta. Hur många äldre barn (3 år och uppåt) har du hört talas om att de äter på nätterna?

Jag har en 4-åring och en 1-åring hemma. Inget av barnen har velat sova i egna sängar så därför får de sova hos oss och då får alla sova. 4-åringen somnar i sin säng men kommer till oss på morgonkvisten. Så jag slår verkligen ett slag för samsovning om ni inte redan gör det.