• Anonym (123)

    Så kluven!

    Hej!

    Oplanerar Gravid med tredje barnet. Lever i ett dåligt äktenskapet. Hade tänkt behålla barnet ändå, men för en vecka sen hände en sak som gjorde att jag insåg att jag måste lämna min man. Bokade därför snabbt tid på abortmottagning och har varit på första besöket där VUL gjordes för att fastställa graviditetslängd. På mån har jag tid för att ta första tabletten. Jag blir så ledsen när jag tänker på att göra abort, men samtidigt är jag även väldigt ledsen och mår dåligt allmänt pga vårt äktenskap. Kommer därför skilja mig och tror inte jag har ekonomiska förutsättningar att ha 3 barn som ensamstående, men är så ledsen över att behöva abortera mitt barn i magen som jag redan älskar. Kommer säkerligen även hamna i vårdnadstvist då jag av olika anledningar vill vara ensam vårdnadshavare, så kommer bli en tuff tid framöver.

    Det bästa hade varit abort, men jag är redan i v 11 när aborten ska göras och det känns också fruktansvärt. Hade aldrig medvetet valt att vänta så länge, hade ju tänkt behålla, men en allvarlig händelse hände som fick mig att inse att jag måste dra.

    Hur hade ni resonerat i min situation? Jag mår jättedåligt och vill bara försvinna från allt det jobbiga .

  • Svar på tråden Så kluven!
  • Anonym (Anna)
    Anonym (123) skrev 2020-11-07 11:06:27 följande:

    Hej!

    Oplanerar Gravid med tredje barnet. Lever i ett dåligt äktenskapet. Hade tänkt behålla barnet ändå, men för en vecka sen hände en sak som gjorde att jag insåg att jag måste lämna min man. Bokade därför snabbt tid på abortmottagning och har varit på första besöket där VUL gjordes för att fastställa graviditetslängd. På mån har jag tid för att ta första tabletten. Jag blir så ledsen när jag tänker på att göra abort, men samtidigt är jag även väldigt ledsen och mår dåligt allmänt pga vårt äktenskap. Kommer därför skilja mig och tror inte jag har ekonomiska förutsättningar att ha 3 barn som ensamstående, men är så ledsen över att behöva abortera mitt barn i magen som jag redan älskar. Kommer säkerligen även hamna i vårdnadstvist då jag av olika anledningar vill vara ensam vårdnadshavare, så kommer bli en tuff tid framöver.

    Det bästa hade varit abort, men jag är redan i v 11 när aborten ska göras och det känns också fruktansvärt. Hade aldrig medvetet valt att vänta så länge, hade ju tänkt behålla, men en allvarlig händelse hände som fick mig att inse att jag måste dra.

    Hur hade ni resonerat i min situation? Jag mår jättedåligt och vill bara försvinna från allt det jobbiga .


    Av det du berättar, ni ska skiljas, dålig ekonomi, strid om enskild vårdnad (kommer din man att förhala skilsmässan, så du inte får enskild vårdnad av det sista barnet?)
    så hade jag gjort abort.
  • Anonym (Q)

    Joo men kommer du verkligen orka med graviditet, förlossning, skilsmässa, bodelning, flytt, vårdnadstvist och att vara ensamstående förälder, allt inom ett års tid...? Jag tror inte det, tyvärr.

  • Anonym (Q)

    Ett tips på vägen: du skriver att du vill ha enskild vårdnad men så länge pappan inte är extremt olämplig kan du glömma det. Rätten ser främst till barnens rätt till båda föräldrarna.

  • Anonym (123)
    Anonym (Q) skrev 2020-11-07 12:05:29 följande:

    Joo men kommer du verkligen orka med graviditet, förlossning, skilsmässa, bodelning, flytt, vårdnadstvist och att vara ensamstående förälder, allt inom ett års tid...? Jag tror inte det, tyvärr.


    Nä, det lär jag inte orka. Tack för ditt svar!
  • Anonym (123)
    Anonym (Q) skrev 2020-11-07 12:06:41 följande:

    Ett tips på vägen: du skriver att du vill ha enskild vårdnad men så länge pappan inte är extremt olämplig kan du glömma det. Rätten ser främst till barnens rätt till båda föräldrarna.


    Kan säga som så att det finns en del registrerat på min make till hans nackdel och min fördel. Sen om det håller hela vägen är en annan femma!
Svar på tråden Så kluven!