14 årig dotter vill sova hos kille

Saken handlar bara om en sak. Det behöver man inte vara professor i teoretisk fysik för att räkna ut.

Jag hade tagit befälet och sagt nej. Mitt argument hade varit att jag bestämmer och att jag säger nej.

Men om ni inte ens vet vem killen är så är det väl självklart uteslutet att man sover över. Samma om man ska sova över hos en tjejkompis. Vet ni föräldrar inte vem det är eller vilka familjen är så får man ju säga att ni vill träffa dem först, om det ska kunna bli tal om övernattning, i en framtid. Inte innan hon är 15 i alla fall, eftersom man inte får ha sex innan. De kanske inte kommer ha sex direkt första gången de i så fall sover över, men hon måste vara medveten om att de här reglerna finns. 
Det finns ju ärenden där unga killar blivit anmälda för våldtäkt, för att tjejen var under 15, även om tjejen samtyckt. Det vill nog ingen av dem ska ske.

Och om ni sagt att hon kan ta hem killen till er, men hon inte vill det, så undrar man ju verkligen varför. Är det kanske inga föräldrar hemma på andra stället? Men det får hon ändå förstå, att kan man inte presentera killen för er, när hon enbart är 14, så är hon inte mogen för att ta sådana här beslut. 

Säg att du vill prata med hans föräldrar, be om telefonnummer, de kanske inte har en aning heller om vad kidsen planerar. 

Det finns självklart mängder med argument

- hon är inte byxmyndig. Att tillåta henne försätta sig i en situation där sex kanske är planerat av ungdomarna, eller där honi värsta fall utsätts för påtryckningar om sex trots att hon själv inte vill, känns ansvarslöst från din sida

-även om det vore två tjejer utan sexuell spänning mellan sig skulle jag inte låta ett barn sova över med en okänd kompis hos okända föräldrar, speciellt om det är en bit bort så flickan inte ka resa sig och gå om hon skulle vilja komma hem direkt.

Men problemet är ju egentligen inte argumenten, för dem finns det gott om, utan att flicka verkar ha tagit kommandot i ert hem. Säger ni nej är det det som gäller. Ni är vuxna. Hon är tonåring, full av hormoner, hjärnan är inte färdigutvecklad.

Resonera lugnt och sansat med henne, men fungerar det inte får ni säga nej. Punkt.

Det finns bara ett svar: nej. Du behöver inte vara utförlig men hon är inte gammal nog. Du har ansvar för hennes välmående, du är vuxen och förälder. Hon kan försöka argumentera emot allt hon vill, du ska inte ställa dig till svars eller gå in i diskussion kring hennes argument. Du har sagt hur det ska vara, diskussionen är över. Fortsätter hon då tjata kan det istället bli inskränkningar i umgänget.

Så länge de inte är byxmyndiga blir det inga övernattningar, han ska inte sova hos er heller och där förstår jag inte hur ni ens resonerar. De kan ha sex i hennes säng lika väl som i hans. Och när hon fyller 15 ger du henne kondomer. Kontinuerligt.

Vad är dina argument då?

Tack för era svar! Igår när jag skulle lägga mig ropade hon "god natt och just det mamma, på lovet ska jag åka till xxx och sova där, bara så du vet!" Och jag reser mig ur sängen, går till henne och säger "bara så du vet, så kommer det inte ske. Dessutom ska jag sova nu så vi får ta det imorgon" "men lägg av, varför?!" Jag förklarade att jag vet inte vem han är, vilka föräldrarna är eller nånting. Och egentligen så var det ett rätt korkat svar av mig "ta hit honom istället då så får ni vara här" men hennes spontana reaktion blev "men neeej!".

Jag försöker alltid förklara ett nej, och i vissa fall kan vi diskutera och komma fram till något som funkar. Mina argument är just de ni skrivit och ja de räcker absolut.

Jag ska erkänna att jag tycker det är svårt att hitta en balans i hur mycket vi kan mötas halvvägs och hur mycket jag helt enkelt kan säga "nej för jag är vuxen och bestämmer, punkt slut" utan att det ska skada vår relation. Det är helt enkelt svårt att vara tonårsmamma ????

Egentligen hade jag nog svaret innan jag skrev, men när klockan är runt 04 och tankarna skaver är det lätt att känna sig vilsen.

Återigen, tack för era svar!

Det är förstås svårt för man förstår samtidigt att barnen i den åldern är på väg till sin frigörelseprocess, vägen till att bli en vuxen som tar egna beslut. Men just nu är det inte läge, vilket hon tydlig visar. 

Vi har en ungdom här,  som hade sin första flickvän för några år sen, han var 15 hon 13, de gick på samma skola. De var ihop i ca ett halvår innan de närmade sig att sova över. Det var på sommarlovet och plötsligt sa bara sonen "vi sticker hem till XX nu, jag sover över där". Pappan frågade om de hade frågat hennes föräldrar om lov och där var det otroligt svajigt svar så han sa att han ville prata med hennes föräldrar. Trots att de varit ihop så länge så hade vi inte träffat eller pratat med föräldrarna. Visste ungefär vilka de var och tänkte att vi hade lite lagom koll att det var en helt vanlig familj, och bor inte alltför långt ifrån oss. Sonen hade varit hemma hos henne massor av gånger så jag visste ju att de hade koll på vem han var osv. 
Det slutade med att sonen lovade säga till hennes föräldrar att de skulle ringa hit, när de kom fram. Det gick ett par timmar, sedan sökte min man upp deras nummer på nätet och ringde. Mamman där blev nästan lite chockad, haha. Ungarna hade inte direkt sagt åt henne att ringa, men de hade iaf frågat dem om han fick sova där.

När min man pratade med den mamman sa hon: "Ja, det är ju så svårt. Dottern är SÅ envis och bestämd. Det här är nytt för oss, vi var inte riktigt förberedda på detta. Men er son är ju trevlig och bra så för oss får han sova över. Stort tack för att du ringde".
Ja, så blev det och de hängde ihop i nästan 2 år, så det blev många övernattningar, men vi diskuterade här hemma just det faktum att hon knappt ens hade hunnit bli 14 år då, men vi ansåg att det var hennes föräldrars ansvar, om de ansåg att de fick sova ihop. Men skillnaden mot er situation är ju att de hade träffat vår son hur många gånger som helst, han hade varit med på familjemiddagar osv. 

Så hur blir det nu då? Kommer du att fortsätta diskutera med henne eller kommer du att säga ?Nej, för jag är vuxen och bestämmer, punkt slut? nästa gång hon tjatar? För hon har ju garanterat inte gett sig än.

Det blir absolut ett nej och jag kommer förklara varför. Hon kommer garanterat bli riktigt arg och ledsen och frustrerad, men det är absolut ett nej.

Varför vill du inte att hon ska sova hos sin pojkvän?