Sambon arbetslös

Sa han upp sig utan nytt jobb eller a-kassa?!

Vad är din historia som gör att det är normalt för dig att vara arbetshästen? En person av manligt kön som man försörjer brukar vara ens son.

Vilka knappar trycker han på som får dig att skämmas för att ha gränser? Ni är båda gränslösa, men du kan välja att ändra på det genom att jobba med din skuldkänsla.

Vad var din skuld under din uppväxt? Vem var du skyldig? Vad?

För mig hade det inte varit en fråga att vara kvar i en sån relation. Att vara helt driftlös är så oattraktivt så jag hade kunnat leva med en sådan person. Vi hade varor för olika helt enkelt och det blir helt skevt i relationen. Detta funkar bara om det är avtalat från början vilket det inte låter som att det är för er.

Du måste förklara för honom hur du känner och varför du mår dåligt av det. Kom överens om något mål som funkar för dig. Typ - har han inte hittat jobb inom x tid får han börja plugga till ett yrke. Eller att han måste söka alla lediga jobb som finns inom en viss bransch eller något liknande. Nåt som gör att han visar vilja framåt.

Han diskar, städar, tvättar, lagar mat, handlar, etc - du slipper ju gora det mesta eller hur. Men visst ska du kräva han soker fler jobb.

Beror ju lite på vad han gör i övrigt. Hämtar och lämnar han barn och sköter hushåll, stöd, mat och inhandlingar etc?

Jag skulle ha slutat älska en sådan person och gjort slut.

Kärleken du känner är uppenbarligen inte ömsesidigt eftersom man inte behandlar en människa man älskar på det viset. Däremot älskar han säkert att bli försörjd av dig...

Nä, det är ganska rimligt att begära att han ska jobba. Har han inget jobb så lär han söka, söka, söka.

Man slutar för övrigt inte ett jobb och hoppas på att få ett nytt. Man söker under tiden man jobbar. Sen när man fått nytt jobb så byter man.

Din karl är en slashas.

Slutade han alltså det jobb han hade innan han hittat nytt? Hur tänkte han där?