Kostnader, hur delar ni??

Forst, vem har barnbidragen?

For det andra, var bor barnen?

ursakta, ser nu det var vv.

Vi delar lika på bidragen, eftersom gemensam vårdnad och varannan veckas-boende.

Vad är det ni behöver dela på? Kan ni köpa till varsitt barn?

Jag får båda barnbidragen och betalar därför mer. Hade vi delat på barnbidraget hade vi delat på inköp av ytterkläder, skor, aktiviteter, försäkring, mobil, busskort. Cykel om den skulle användas på båda ställena tex om barnet cyklar mellan hem och skola.

Vanliga kläder är inget som det delas på. Presenter delar vi vanligtvis inte på utan var och en köper sitt. Skulle kunna dela på padda/dator om det hade behövts.

När jag pluggade delade vi på större utgifter trots att jag fick båda barnbidragen. Nu är det mer att jag köper det som behövs och pappan köper vid behov eller om det är något särskilt.

Vi gör ungefär som du nämner...barnen har sina garderober med kläder på vardera stället, men jackor och skor hänger oftast med emellan.
Vi delar på fritidsaktiviteter och försäkringar.
Av någon märklig anledning är han inte med och betalar på dotterns mobil och abonnemang. Inte heller frisörbesök eller andra utgifter som t.ex besök hos optiker. Har liksom slutat tjata, men känns som många bäckar små blir tillslut en större summa eftersom om jag inte betalar och fixar sånt, så blir det inte gjort.
Problemet just nu är att han tycker han bestämmer när jag ska få veta summan jag ska betala honom när han betalat dotterns ridavgift. En typ av härskarteknik hävdar jag.
Mitt önskemål är att jag får veta när han fått räkningen, så jag kan dela den. Han tycker det kan vi göra upp någon gång/år och stämma av våra kostnader. Känns sådär att kanske punga ut med en större summa pengar vid ett o samma tillfälle...

Hälften var av allt vid varannan vecka.

Inte saker som jag eller han väljer att göra på våra veckor (typ lekland, bio, restaurang, resor, osv).

Syftar på fritidsaktiviteter (så som sporter, kulturskola, osv), nya kläder, cykel, skidor, osv.

Bara en tanke, men stämmer ni av kostnaderna vid senare tillfälle hindrar ju inget att du lägger dit frisor/mobil/optikerkostnaderna du har, spar kvittona bara.

Det låter ju märkligt att göra upp en gång om året. Jag håller med dig om att kostnaden borde delas i samband med att den betalas.

Jättebra tanke, och det har hänt att när han varit skyldig mig för något större så har jag helt sonika dragit av det på min skuld till honom. Det svåra är att det händer att han inte delar min uppfattning om vad som ska delas. Sist var det ett jäkla tjafsande när han tyckte jag skulle vara med och betala på deras liftkort när de varit med pappa på skidsemester i Sälen...men det blåvägrade jag!
Nästa exempel är när sonen hett önskade en lagjacka i hockeyn. Kan tycka att det var inte för mycket begärt att dela på den kostnaden så grabben skulle få känna tillhörighet med övriga i laget, men icke. Nej från pappan, så det slutade med att mormor o morfar ställde upp o delade. 

Besök hos familjerätten nu i veckan som var. Kommer ingenstans! 
Exet menar att om vi ska dela på kostnaderna för barnens fritidsaktiviteter så innefattar det även skidhyra och liftkort när han och barnen är i Sälen (i hans stuga) ett par ggr/vinter. Låter helt sjukt i mina öron, då jag känner att det är hans semester m barnen...
Känns inte rimligt att han ska dela på ridläger som jag och dottern väljer att åka till  på sommaren. Det är inge regelbundet, återkommande aktivitet menar jag.
Vad räknas som fritidsaktiviteter tycker ni??!!

Väljer han den typen av resor så är det hans val = hans kostnad, samma med ert ridläger = din kostnad. Säger han detta bara för att det blir dyrare med hans resor? Då får han ju ändra på det = dra ner på sina kostnader. 

Att barn tex behöver klippas eller behöver glasögon osv = nödvändigheter = dela på. 
Om barnen tex är med i en förening och man betalar en terminsavgift = dela på. 

För hans del är detta inte egentligen en diskussion som handlar om pengar...det har han så det blir över, utan han använder det som ett styrmedel mot mig. I mina ögon en form av härskarteknik, som bara är dum, onödig och skapar en onödigt svår relation till sina barns andra förälder. De som i slutändan mår sämst i detta tjafs är troligen barnen.
Törs inte tänka på hur det blir när de blir äldre och det handlar om helt andra önskemål och belopp. 
Det värsta i den här soppan är jag känner mig så hjälplös. Flera år av turer till familjerådgivning som till slut slussar oss vidare till familjerätten, och där sitter två valsande kärringar som inte leder oss vidare åt nåt som helst håll...