Finns det någon man kan kontakta för familjerättslig hjälp förutom familjerätten?

Ring soc och be om ett samtal. De har tex föräldrastöd och det kan man ju säga att det är det du är ute efter. Fråga soc hur du ska göra denna bedömning när du inget vet. 
Du beskriver det så bra i ditt sista stycke så säg precis det till dem när du ringer. 

Ar du orolig anmäler du till soc.

Föräldern har redan föräldrastöd via soc. I övrigt hänvisar de till mitt föräldraansvar om jag är orolig.Soc gör ingenting då jag har enskild vårdnad. De har konstaterat i 3 utredningar som gjorts att det finns brister, men att det är mitt föräldraansvar. När jag försöker prata med dem om den svåra situationen jag är i då jag inte vet hur det är hemma hos den andra föräldern och inte kan göra en bedömning kring om de bör eller inte bör vara där så säger de att de förstår men att det är mitt ansvar som enskild vårdnadshavare. De sa även att de inte kommer göra fler utredningar utan endast meddela mig om orosanmälningar inkommer. Det är jag som tryckt på att få alla dessa utredningar men de samtalar inte ens med den andra föräldern utan endast mig då jag är enskild vårdnadshavare.

Situationen är svår. Barnen vill vara hos den andra föräldern men både jag och soc har svårt att veta om det beror på vilja, oro eller lojalitet. Det är svårt för mig att kunna avgöra vad som är bäst för barnen då det varit en lång period på flera år då de inte alls träffat den andra föräldern. Det är svårt för mig att avgöra om det är bra eller inte där. Barnen säger inget av rädsla att inte få vara där. Den andra föräldern påverkar dem genom att lägga över sitt dåliga mående på dem.

Jag hade behövt samtala med någon som kan mer om sånt här. Som inte bara skyfflar över till mitt föräldraansvar. Ibland funderar jag på om jag ska behöva skriva över vårdnaden igen för att myndigheter ska hjälpa till i bedömningen. Soc har riktlinjer och dokument de använder för att bedöma ett barns bästa. Jag är en vanlig förälder utan sådana verktyg och ska göra den bedömningen.

Om du vet att det finns brister så är det väl inget att fundera på. Besöksrätt men inte boende flera dagar i veckan, t ex.

Fast som jag skrev här ovan är det inte så enkelt. Detta är ett väldigt komplicerat fall. Familjerätten i min kommun har inte varit med om något liknande, så jag tänker att det är svårt att som lekman uttala sig här. Därför vill jag ha kontakt med någon expert inom området.

Ja. Det finns brister, men bristerna är inte tillräckligt för att det ska vara tal om att barnen inte skulle få vara där för soc ex. Det finns brister men soc kan ändå anse att det är good enough. De säger dock att det är upp till mig. Jag kan avbryta umgänget när som helst. Men barnen har fått ha kontakt med BUP pga dåligt psykiskt mående när de inte fått träffa den andra föräldern. De har rymt dit utan min vetskap. De blir arga och aggressiva mot mig, beskyller mig för att förstöra deras liv etc.

Hade barnen varit obrydda i hur umgänget sett ut hade valet varit självklart. Men i detta fall handlar det om barnens välmående också. Jag måste någonstans väga barnens mående mot risken att de inte har de bra och eventuell framtida skada och detta måste jag göra utan vetskap om hur det egentligen är hos den andra föräldern. Jag har ingen insyn. Får inte veta något som händer där. Saker jag får reda på kommer från grannar/vänner till föräldern eller genom att jag snokat i barnens telefoner. Barnen är tysta som muren. Den andra föräldern säger ingenting. Brister skiner igenom till viss del, men inget jätte allvarligt. Tänker att detta är toppen på ett isberg, men har samtidigt inga bevis för att något skulle försigå där. När jag tar upp oro med den andra föräldern hänvisas det till att jag har ett kontrollbehov.

Föräldern har föräldrastöd och andra insatser från soc. Personal föräldern varit i kontakt med har i perioder känt oro men det finns inget konkret att ta på. De har gjort orosanmälningar som inte lett någonstans.

Både familjerätt och socialtjänst har inga råd att ge. Dels för att jag själv har vårdnaden och ansvaret därför är mitt men också för att de inte heller vet hur man ska resonera i denna fråga.

Behöver därför hjälp av någon expert på området man kan prata med.

Jag hade legat på soc igen. Kanske kan du se om det finns möjlighet för övervakat umgänge tillsvidare? Kanske kan du begränsa umgänget till mer frekventa, men kortare perioder om du tror att det kommer att göra barnen mindre utsatta.

I andra hand så hade jag sökt stöd hos bup eller andra resurser för att hantera barnens och ditt mående. Är barnen arga/besvikna/rädda så kan ni hjälpa dem att hantera det istället för att utsätta dem för skadliga situationer. 

Det har varit övervakat umgänge i början innan umgänget successivt utökats. Då handlade det om ett par timmar här och där. Då fanns det väl också en brister. Lite olämpliga uttalanden till barnen osv. Men inget som jag kan räkna som olämplighet i föräldraskapet.

Har vid ett tillfälle begränsat umgänget och det blev kaos. Ena barnet självskadade. Det var bråk och tjafs direkt. Gråt. De hatade mig. De tänkte att de aldrig mer kommer få träffa den andra föräldern osv.

Barnen har kontakt med BUP. Men de säger att det inte finns någon anledning till kontakt. Barnen vet att de inte kan berätta om brister Då BUP har anmälningsskyldighet.

Frågan är ju att man inte vet om det är skadligt. Jag kan inte avgöra om det är skadligt eller inte för jag har ingen insyn.

Vilken mardröm. Jag hade begärt övervakat umgänge igen. Utan insyn har du ingen möjlighet att veta om det är skadligt eller ej och det är uppenbarligen skadligt för barnen när de inte får träffa föräldern. 

Om bup inte kan nå barnet försök att stärka andra vuxna relationer: mor- och farföräldrar och andra släktingar, vänner eller fritidsaktiviteter med starka vuxna i. Kanske en stödfamilj?

Och jag menade att du skulle överväga att begränsa umgänget till kortare perioder, men mer frekvent. Kanske ett par timmar tre gånger i veckan? Alltså visa barnen att du jobbar hårt för att de ska ha kontakt med sin förälder - men på ett sätt som är säkert för dem.