Depression, pubertet eller fullt normalt?

Hej, jag och sambon är i en situation där vi är förvirrade om hur vi ska tolka situationen. Sambon har barn sedan tidigare och upplever nu första gången hur det är med flickor som kommer in i puberteten. Jag själv har inte barn som är så gamla, så jag kan tyvärr inte mycket mer än vad han kan gällande situationen. Så jag vänder mig till er med förhoppningar att någon annan kanske kan sprida ljus över situstionen? :)

Flickan är i 11 års åldern och vill vara väldigt nära sin pappa, sitta i knä fast det finns andra stolar bredvid. Sitta i knä eller väldigt nära i soffan. Ligger man i sängen vill hon gärna komma och ligga bredvid, vilket blir lite trångt så jag väljer oftast att flytta på mig eller kliva upp. Är man ute och går vill hon hålla handen.

Hon är väldigt känslig och börjar gråta för minsta lilla och missförstår mycket som man säger...

Så, är det pubertetsrelaterat? Depression? För vi båda tycker de är ett märkligt beteende hos en flicka som börjar närma sig tonåren, vi upplever det lite som en "daddycrush" som yngre flickor kan få. Sambon börjar känna sig kvävd, men vet inte riktigt hur han ska tackla situationen...