Jag förstår att det är väldigt jobbigt när man kämpar för att få barn, många i flera år, och att det svider att höra när andra enkelt blir gravida osv. Men hur är det efteråt, ni som lyckats få barn. Gör det fortfarande ont? Hugger det till när ni hör im andra som blir gravida direkt?
Om ni har eller hade ett barn, hur snabbt kom stressen inför att lyckas med ett syskon?
Kanske har ni lagt resan bakom er. Låt mig höra era historier!
Vi längtade länge innan vår älskade dotter kom. Jag blev spontant gravid när vi stod i kö till IVF, osannolikt men helt fantastiskt!
Det gör fortfarande lite ont i mig när jag får gravidbesked från människor i omgivningen. Min första reaktion är att jag blir avundsjuk, trots att jag nu fått barn själv. Jättekonstig reaktion men så är det (och det är givetvis ingenting jag visar utåt). Men det går över snabbt och jag kan genuint glädjas åt andras graviditeter idag vilket var svårt för mig under tiden vi kämpade.
Är lite orolig att vi inte kommer kunna ge vårt barn ett syskon. Vi vill gärna ha ett till barn men om det inte går kommer inte sorgen vara lika stor som innan vi fick vår dotter. Vi har ju trots allt ett barn idag och hon betyder allt för oss.