Pojkvän åker iväg under helgen, jag och bebisen är hemma

Ja, varför skulle han inte kunna göra det. Du sade ju ok. Vill du inte så måste du säga det.

Självklart ska han ha möjligheten att komma iväg, men du sk ju ha samma möjlighet. Kanske inte så där i streck i och med att du är barnets primära anknytningsperson men 1-2 timmar några dagar i veckan kommande månad ska du ju kunna försöka komma iväg (eller bara låsa in dig i badrummet med hörlurar om det är det du vill). Du har också behov, är trött och vill komma iväg. Var tydlig med det.

Men gå inte ner i bitterträsket nu utan unna honom det här, så ökar chansen att han också sen unnar dig samma sak. Surar du ihop nu så kan du glömma att få något tillbaka, och har ändå betalat med en ensam helg.

Nu har du hormoner också som tar över. Du sa att det var ok. Förmodligen gör du också så nån dag och bara kopplar av. Det är viktigt att ge varandra space.

Jag har tre ungar jag har min avkoppling när vi har semester man delar upp det. Oavsett hur situationen är så hinner jag sola, bada, umgås med vänner oavsett. Om man tänker utan familj. Men för mig är det inget roligt utan barnen finns 100 %oavsett. Reser vi förälder hänger barnen med. Avkoppling får jag. /vi

Ja, det är normalt och ok för en pappa att åka iväg en helg.

Jag hade känt mig frustrerad om han inte hade tagit någon semester och knappt heller avlastat. Varför har han inte tagit semester första året med ert barn?

Inga konstigheter att vara iväg en helg som förälder, nej. Grundproblemet kanske snarare är att det är ojämnt fördelat från början?

Det ska vara ok för båda att komma från en helg, Att få sin egentid! Men som mamma blir man ofta inte prioriterad detta barnets första tid, så jag förstår hur du tänker.. jag börjar känna mig lite tokig efter att ha fått så liten egentid, bebis är 6 månader. Jag har nog högst varit ifrån 3 timmar och detta var en gång, när jag fick gå till frisören. Detta medans pappan fått mycket egentid flera gånger i veckan, med vänner, sport osv. Jag tar alltid bebis när han är ledsen. Jag kan lätt bli irriterad och ledsen över att det nu i början är så ojämnt fördelat, och visst har vi tjafsat om det, men jag tror på att det kommer bli bättre bara bebis blir äldre.. jag hoppas iaf det.

Tror detta är vanligt i nästan alla familjer, att det blir väldigt ojämnt fördelat. Mamman får ta stort ansvar första tiden, och det kan bli väldigt påfrestande vilket pappan inte alltid kan förstå, för han resonerar som så att ?vadå du är ju ledig?. Oj, vadå ledig?! Tänker alla mammor istället..

8 månader ...snart dags för dig som mamma att göra något med , kanske du borde dra ut på stan för en shopping vända eller lång fika med nån väninna.

Börja med en halv dag , typ lördag ,,,,,det är du värd

Sen kan du öka på halv dagen ......

Klart att du behöver göra något du med , din Karl kan väl ta en 2 timmars promenad med vagnen eller ta en biltur eller vad som helst , då synd är det inte om honom.

Hej

Om ni pratat om det och du sagt OK så får du sluta skuldbelägga och vara bitter. Du har aktivt valt att sätta dig i sitsen. Och ja, en förälder har "rätt" att åka iväg en helg om båda är överens.

Problemet om jag förstår din situation är att du inte är ärlig och att du inte ställer krav på din partner.

Helt normalt. Nästa helg är det din tur att åka.

Helt ok så länge du också kan ta en helg och få semester.

Jag tror verkligen att du behöver ge honom utrymme. När han ber om det bör man verkligen försöka ta hänsyn till det, så han orkar med allt. Samma gäller för dig, om du vill kunna ha liknande privilegium måste du kunna ge honom samma.

Vet du vad, det är skittufft till och från med barn. Finns nog ett skäl till att flesta skilsmässor sker när barnet är mellan 0-3... Småbarnsåren är tuffa.

Om han är vettig annars så lär detta vara hans AKUT SIGNALER som skriker. Se det som en bra sak, att han inte sticker och lämnar er som andra män gjort utan försöker lösa det.

Tycker du ska säga att det är bra idé med egen tid, även om det är med andra människor som får en koppla av, koppla bort skriken. Säg att han gärna får ta en sån helg igen, kanske om 1 månad redan (för han har ju inte ens semester...) och att du redan nästa helg önskar 5 timmar ledig på eftermiddagen utan man och bebis <3

Tycker inte det är normalt. Ni har inte haft någon kvalitetstid på väldigt länge, du och han. Känns lite som han sticker för att det är jobbigt med baby mm.

Och en känslig grej är om ni har sex...alltså täcker ni varandras behov någotsånär?

Självklart är det ok! Man måste ge varandra space annars går förhållandet under. Men det betyder också att du behöver tid själv att göra något du verkligen vill göra. Åk bort över dagen nästa helg. Vi har kört på att vi båda föräldrar kan vara borta lika många timmar som barnet är månader gammalt och det har funkat bra. Om den ena är hemma så kan man vara borta ännu längre, förutsatt att båda föräldrar står nära barnet.

Det viktigaste än dock att ni båda ger varandra avlastning i vardagen. 1-2 timmar egen tid för dig låter alldeles för lite. Varje dag när din man kommit hem från jobbet, kan ju du ta en timmes promenad eller fika med kompis eller vad som helt för att ladda batterierna. Om han är en bra och engagerad pappa borde han ju tycka att det bara är roligt att få vara själv med sitt barn en stund varje dag. Då blir chocken heller inte lika stor när han ska vara föräldraledig, för det ska han väl?

Ser i get konstigt med det.

Det som ni däremot bör se över är din möjlighet till egentid och framför allt att du upplever att du har det mesta ans aret för ert barn. Det är ju något som påverkar er vardag och något som ni behöver se över. Likaså hans val att inte ta ut semester och därmed lägga lver mer ans ar på dig, det är också något som ni borde besluta gemensamt.

När du skriver att han hjälper till i hemmet då lyser varningslampan hos mig. Han hjälper väl inte till i sitt eget hem? Det är ju lika mycket hans ansvar att ha hand om hemmet som ditt. I en jämställd relation är det inte en som har huvudansvaret och en som hjälper till i hemmet, utan man hjälps åt och har delat ansvar.

Har du sagt att det är ok, så måste du stå för det och inte vara sur, bitter och lägga skuld på honom när han kommer hem. Det är nämligen ett av de stora felen som vi kvinnor ofta gör, säger en sak, men menar egentligen något helt annat. Vi säger "ja" för att vi inte vill framstå som dumma och missunnsamma, samtidigt som vi tycker att han egentligen inte ens borde frågat.

"Men han borde ju förstått av sig själv kan man tycka" - NEJ han är ingen tankeläsare!!!!!

Hade du inte varit ok med det skulle du sagt nej från början, men då skulle antagligen er relation knakat riktigt rejält i fogarna.
Sedan måste ni få till ett rejält snack kring din möjlighet till egentid/kvalitetstid, samt att han steppar in och få mer del av babyn, tar mer av ansvaret. Jobbar han mer än heltid? Kanske han borde se över sin arbetssituation så att han orkar mer?
Men detta är en diskussion som inte har med hans reshelg att göra utan skall tas separat.

Vi har haft liknande diskussioner. Min man har frågat om det funkar, om jag klarar mig. Självklart klarar jag mig, jag dör ju inte utan honom. Så jag svarar att visst klarar jag mig, men roligt blir det inte. Jag tyckte att jag kommunicerade att jag inte ville. Han uppfattade det som ett ok. När det hänt ett par gånger tog jag upp det, sa att jag var besviken. Missförståndet uppdagades och vi hittade ett bättre sätt att prata om det, som var tydligt för båda.

Så, prata, är mitt råd.

klart han kan åka iväg. Men säg att du åker iväg nästa helg och han tar barnet. Föpr ska han få åka iväg utan barn ska samma gälla dig.

Naturligtvis helt normalt för en förälder att åka bort en helg, så länge barnet har det bra hos den andra föräldern.

Blir fundersam när du skriver att pappan "hjälper till" i hemmet och att du "får" 1-2 timmars egentid per vecka. Ni har lika stora skyldigheter och rättigheter att vara föräldrar. Hemmet är bådas ansvar (eller "hjälper du till" du också?) 

Barnet är 8 månader. Borde snart vara dags för pappa att vara föräldraledig. För det ska han väl vara? Man har ett ansvar att prata igenom sådant innan man skaffar barn och också att ta de diskussioner som behövs tidigt. Att pappan tagit ensamt ansvar för sitt barn max 1-2 timmar i veckan låter bedrövligt, om det sedan är han som inte velat eller du som inte tillåtit får du fundera på. Men DU har ett ansvar att sätta ner foten och kräva att han tar samma ansvar för barnet som du, alternativt måste du släppa in pappan och låta honom göra på sitt sätt, låta honom vara ensam med barnet osv.