Unga mammor måste kämpa extra? Fördomar?

Nu var jag ingen tonårsmamma, men betydligt yngre än snittet - fick barn vid 21 (maken, då sambo, 22 år). Aldrig behandlats på något konstigt vis. Då tror förstås de flesta att vi är 5-10 år äldre än vi är p.g.a./tack vare utbildningsnivå, arbeten och hur vi bott/bor. Det kanske gör att de flesta alltid utgått från att vi varit i 'vanlig' barnskaffande ålder, och redan bildat sig en uppfattning om oss INNAN de får veta att vi är yngre, och då finns ju ingen anledning att omvärdera uppfattningen (eller hur jag nu ska förklara det). I varje fall tror jag att det kan vara så.

...ja, och våra utseenden. Har alltid uppfattats som äldre än jag är. När jag bytte klass i åk. 4 trodde mina nya klasskamrater att jag var vikarie... Och min mans skägg gör nog att han ser några år äldre ut. Ingen tror oss när vi berättar att vi är under 30 båda två (25 resp. 26 år idag).

Kvinnor som blir mammor tidigt är oftare bidragsberoende, lågutbildade och ensamstående än övriga mammor. Hittar tyvärr inte rapporten nu, men det är statistik från SCB. Så det är ingen fördom utan fakta.

Jag har tyvärr fått höra väldigt mycket fördomar om både det ena och det andra sedan jag blev mamma när jag var 17. Det var också 2016 förresten. Det är väldigt många som tror att jag är statisitk, till exempel, och inte en individ.

Det har nog mer med personlighet och social situation är med biologisk ålder att göra..... Det finns både för- och nackdelar med att vara ung förälder.

Generellt tror jag inte jag har fördomar. Men en del av dessa influensers som anser sig utsatta för fördomar är personer som jag absolut kan ?se ner på?. Det handlar inte om deras faltiska ålder utan deras beteende som individer.

Finns en hel del goda exempel på unga mammaor även bland influensers. Bla Fayme Elmen och Julia Bergman.

Så som sagt. Jag skulle nog snarare säga att jag har fördomar mot en viss individ oavsett dess ålder

www.st.nu/artikel/unga-mammor-har-svart-att-komma-in-pa-arbetsmarknaden

Det är ju inte bara influenser som säger då utan även unga mammor själva.

Personen detta handlar om har inte avslutat gymnasiet. Kanske är det en stor del av problematiken. Att man inte anställer någon utan gymnasieutbildning. Oavsett om det handlar om en ung mamma eller inte

absolut. men personen är just en ung mamma som själv säger att hon fick kämpa.

Har inga fördomar ang. unga föräldrar. Det finns unga som är bättre än äldre  på att ta hand om barn.

Om ett barn får det den behöver så som mat när hungrig, kärlek , rena och hela kläder på kroppen och blir tvättad när smutsig.

Då har barnet allt som behövs, sedan så finns det alltid bästa mamman på gatan så skall tycka och tänka om andra ungar och deras föräldrar.

Absolut. Och det är viktigt att skilja på att mamman kämpar och att barnen har det dåligt. En arbetslös bidragsberoende kvinna kan vara en väldigt god mor om hon kämpar. En rik kvinna som skiter i sina barn är det inte.

Fick sonen när jag var 18 år 2018. Inte heller upplevt att jag behövt kämpa extra. Vet inte om många unga säger att de behöver kämpa extra då de kanske inte har eget boende och liknande.

Jag har läst in gymnasiet nu(missade ett halvår) och ska nu börja på läkarlinjen på universitet. Bodde med min sambo innan sonen föddes.

Jag tror också att det är så. Det är ovanligare att ungdomar har fast jobb och bostad. I storstäderna är det inte ovanligt att bo kvar hemma tills man närmar sig 25.

En stor anledning till att unga föräldrar oftare har det kämpigt är förmodligen också att hälften av dem är ensamstående innan barnet fyllt tre, vilket ju är en betydligt högre siffra än för äldre föräldrar.

Och att studera med barn ÄR kämpigare än att göra det utan. Det var tydligt när jag pluggade. De med barn hade svårare att orka/hinna med.

Vill inte alls avråda dig från att plugga, om det låter så, utan önskar lycka till!!

Jag fick mitt älsta barn för 16år sedan och jag var själv då 16år, upplevt främst inom sjukvården att jag inte tagits på alvar pga min ålder och att dom har förbisett att jag som är mamman känner mitt barn bäst, dock mitt andra barn när jag fyllt 18år upplever då det var mindre kommentarer osv av folk i allmänhet, idag är jag glad och tacksam jag fick mina barn så ungt då jag inte kunna blivit gravid igen efter jag fyllt 25år då jag fick mitt sista barn, hade gärna haft nått till, tillägger att jag hade flyttat hemifrån innan graviditeten då jag köpt hus med barnens pappa som är 8år äldre, mina föräldrar har inte försörjt mig sen jag var 15 år och allså inte bott eller drabat dom ekonomiskt att jag fått barn tidigt.

Kan väll kännas lite annorlunda om en föräldrar behöver ta hand om barnbarn också även om jag förstår att jag själv skulle ställa upp till 100 % om mina barn fick barn ungt men jag hoppas självklart dom väntar tills dom åtminstone gått ut gymnasiet

Jag var 20 när jag fick min son och för mig var det väldigt viktigt att bevisa att jag inte på något sätt uppfyllde stereotypen av en ung förälder. Jag ställde höga krav på mig själv, både när det gällde vilken typ av förälder jag skulle vara och när det gällde utbildning, ekonomi och dylikt och det gjorde det ju kämpigare - när de andra i föräldragruppen läste en bok om barnpsykologi så läste jag tio böcker, när de andra satte sina barn på förskolan 40 timmar i veckan så valde jag att sitta och plugga halva nätterna för att kunna ha 20 timmar, osv.

Med andra barnet var jag 30 och kände inte att jag behövde bevisa något, och det var väldigt mycket enklare (men jag var kanske å andra sidan en bättre förälder till det äldre barnet - med tvåan fick det räcka med ?tillräckligt bra?).