Missförhållande hos pappa

Jag hoppas att du tolkar mig rätt nu för jag delar alla dina värderingar om hur man lever i en familj för att barnen ska må bra.

MEN de saker du pekar på är inte särskilt allvarliga

- att barnen är uppe till kl 12 några ljusa sommardagar när de har sommarlov och får sova ut dagen efter är knappast något de far illa av.

- att pappan glömmer att borsta tänderna under två veckor kommer de inte att få några hål eller andra skador av. Pappan kommer förstås att hävda att han gjort det men även om soc kanske tror på dig så är det inget man tar ifrån honom vårdnaden för.

- det är sommarlov, många barn i Sverige lever på glass, läsk, chips och godis, och tar ingen skada av det, utan är lyckliga och glada. Får de bara en hamburgare och en pizza då och då så har du en bästan perfekt nutritionsmix. De blir knappast undernärda, felnärda eller för tjock om det bara handlar om en kortare tid på året.

- bilbältet är ju en miss, men inget du blir av med vårdnaden för.

Din ångest och ditt tvångsneurotiska beteende däremot kan skapa bestående skador hos dina barn.

Ditt ständiga ifrågasättande av deras pappa kan göra att du skadar deras livsviktiga relation till honom.

Mitt råd är att du tar ett steg tillbaka och accepterar att han är förälder på ett annat sätt än du är som du ogillar, men att det inte nödvändigtvis är sämre för barnen.

En ny anmälan till soc leder nog bara till att de drar en djup suck för att du förorsakar dem en massa onödigt arbete. I hemlighet tänker de att du är ännu ett gammalt bittert ex. som inte kan låta bli att försöka hämnas på sitt ex.

Förlåt att det blev så fyrkantigt när jag skrev här. Det är verkligen inte min mening att försöka göra ner dig. Jag förstår verkligen din oro med tanke på vad som hänt tidigare. Kram!

Hej

Kortfattat så har jag o pappan gått igenom en vårdnadstvist då pappan slog barnen, inte ger dom mat efter ordning, inga rutiner, missförhållande osv. 

Domen blev gemensam vårdnad men boendet hos mig. Umgänge med pappa varannan helg och vartannat lov. Barnen är 5 och 8 år. 

Denna sommar är de hos pappa i 2 veckor. Inne på andra veckan nu, Barnen har aldrig varit ifrån mig så länge. 

Hoppades så klart på att allt skulle gå bra men de gör de inte. 

Jag pratar med barnen varje dag. Vet att dom inte har borstat tänderna sen de åkte hemifrån, inte har lagt sig förrän midnatt varje kväll, inte får de mat efter ordning. Ena sonen berättade en kväll att han inte hade ätit på hela dagen. Fick även en bild av pappan där ena sonen sitter i bilen och sover med bältet helt fel. Hade de krockat så hade de slutat illa.. Jag påpekade då att tröttheten beror på att de inte får sömn efter ordning..

Jag mår skit dåligt av detta. Sover dåligt, har ångest och kan inte njuta av semestern. Allt jag tänker på är barnen och deras hälsa. =( 

Har gjort anmälningar förut gällande detta (innan vårdnadstvisten) men soc gör inget. Pappan städar undan inför soc besök och säger det de vill höra. 

Vad tusan ska jag göra?!

Jag hoppas att du tolkar mig rätt nu för jag delar alla dina värderingar om hur man lever i en familj för att barnen ska må bra.

MEN de saker du pekar på är inte särskilt allvarliga

- att barnen är uppe till kl 12 några ljusa sommardagar när de har sommarlov och får sova ut dagen efter är knappast något de far illa av.

- att pappan glömmer att borsta tänderna under två veckor kommer de inte att få några hål eller andra skador av. Pappan kommer förstås att hävda att han gjort det men även om soc kanske tror på dig så är det inget man tar ifrån honom vårdnaden för.

- det är sommarlov, många barn i Sverige lever på glass, läsk, chips och godis, och tar ingen skada av det, utan är lyckliga och glada. Får de bara en hamburgare och en pizza då och då så har du en bästan perfekt nutritionsmix. De blir knappast undernärda, felnärda eller för tjock om det bara handlar om en kortare tid på året.

- bilbältet är ju en miss, men inget du blir av med vårdnaden för.

Din ångest och ditt tvångsneurotiska beteende däremot kan skapa bestående skador hos dina barn.

Ditt ständiga ifrågasättande av deras pappa kan göra att du skadar deras livsviktiga relation till honom.

Mitt råd är att du tar ett steg tillbaka och accepterar att han är förälder på ett annat sätt än du är som du ogillar, men att det inte nödvändigtvis är sämre för barnen.

En ny anmälan till soc leder nog bara till att de drar en djup suck för att du förorsakar dem en massa onödigt arbete. I hemlighet tänker de att du är ännu ett gammalt bittert ex. som inte kan låta bli att försöka hämnas på sitt ex.

Förlåt att det blev så fyrkantigt när jag skrev här. Det är verkligen inte min mening att försöka göra ner dig. Jag förstår verkligen din oro med tanke på vad som hänt tidigare. Kram!

Jag har SÅ svårt att förstå hur familjerätten och/eller soc kan tycka att barn ska bo med föräldrar som slagit dem.

Funderar på om du kan ringa soc och berätta vad barnen sagt till dig och fråga om de kan åka dit oanmält för att kolla läget. Just att han inte gett dem mat under en hel dag tycker jag är oroväckande. Varför liksom? Var han inte nykter/vaken? Var han inte hemma? Fanns det inte pengar till mat? Var det ett straff? Jag tänker att om pappan var nykter/ren och vaken borde han själv blivit hungrig och fixat något.

Umgänge och samarbete är det viktigaste för rätten. Våld och annat ser de mindre på. Dagens sjuka sanning om barnens rätt i samhället =( 

Jag har bett soc förut att åka dit oanmält men de har vägrat =/ 

Pappan gör mat när HAN är hungrig vilket kan bli en gång/dag. Det var så första slaget började. Sonen var hungrig och hade svårt att sova pga av detta. Pappan tappade tålamodet och slog sonen. Så nej det är inget straff, inget med pengar utan han tänker inte.. Han dricker sällan

En snabb fråga, pappan har ju umgängesrätt men det innebär inte automatiskt att barnen ska sova där, så varför inte låta dem sova hemma alltid och att han träffar dem dagtid (heldag) då det är hans helg och vartannat lov?

Var han en fin och härlig man mellan första och andra barnet?

Varför sparka på någon som uppenbarligen redan ligger ner?

Jag har varit i samma situation men för våra barn var det värre form av misshandel och försummelse än det du beskriver. Här var det mamman som försummade och misshandlade barnen och vi som anmälde flera gånger. Fanns många bevis på att barnen for väldigt illa men som soc vägrade titta på och våra, skolans och grannes anmälningar ledde ingen vart. Idag är barnen vuxna och mår mycket dåligt av allt dem gått igenom. Det råd jag kan ge utifrån vår erfarenhet är att inte driva konflikten vidare inom det rättsliga och soc. För våra barns del har det inneburit ett stort trauma som de än idag bearbetar inom psykiatrin. Ingen av dem fungerar i samhället på grund av att de mår psykiskt dåligt. Det som de lidit mest av är samtalen med soc och familjerätten där de känt sig pressade av svåra frågor där lojaliteten till föräldrarna pressats och deras egen trovärdighet har ifrågasatts då utredarna pressade barnen i samtalen. Vi anmälde flera gånger vilket ledde till många samtal för barnen. Detta lider barnen mer av idag än den försummelse och misshandel som förekom. Om jag kunde gå tillbaka i tiden så hade vi istället för anmält försökt prata, samarbeta, stötta och vägleda den andre föräldern i sin föräldraroll. Även om det inte hjälpt så hade barnen åtminstone sluppit lida mer än vad de redan gjorde. De hade med all sannolikhet mått bättre idag eftersom hur soc och familjerätten behandla barnen var ett trauma ovanpå ett trauma. Det är vår erfarenhet.

Det är som vanligt barnen som blir lidande. Jag har svårt för sådant. Väldigt svårt. Det är väl barnen som ligger ner, tycker du inte?