Galen mamma, vad ska jag göra?
Hej
Jag är en tonåring som bor med min familj (jag, mamma, pappa, syster). Jag skriver detta i ren desperation eftersom jag vet inte vad jag ska göra. Det angår min mamma.
Lite backstory:
När jag och min syster var små så var vi uppriktigt sagt rädda för vår mamma. Hon blev arg för minsta lilla och skulle då skrika och gnälla som fan, det som vi tyckte var läskigt var däremot att hon slog oss. Det var inte knytnävar eller nått sånt, men tillräckligt för att små barn ska börja gråta och få röda märken. När jag och min syster blev äldre så kunde vi stå upp mer för oss själva, så det här beteendet tog slut. Min mamma började istället göra sig själv till offer. Hon klagar och gnäller över hur svårt hennes liv är, att jag och min syster aldrig hjälper till. Hon har bacillskräck så hon får fan damp ifall vi råkar ex spilla vatten på golvet. Mamma tar mediciner och ska alltid trycka upp det i våra ansikten så att vi ska tycka synd om henne. Hon vill alltid ha uppmärksamhet och kan tex börja gråta från ingenstans då vi typ äter middag. Min pappa har inte gjort särskilt mycket åt saken, ibland kan han skälla ut mamma och säga att han är klar med henne och alla andra kvinnor i huset, dvs jag och min syrra.
Andra saker min mamma har gjort är att när vi var små så bet hon oss i armarna och klämde oss på bena?
Jag tror även att hon är förtids dement för att hon är jävligt glömsk, har humörsvängningar och är ett stort jävla vrak.
Det var ett tag då jag brukade gå till BUP och då berättade jag för dem om mina föräldrar etc. Socialen kontaktades även men båda parterna ansåg att situationen inte var tillräckligt allvarlig.
Vad jag är rädd för är att det kommer bli ännu värre eftersom att min syrra ska flytta hemifrån så jag kommer vara ensam med mina föräldrar. Jag överväger att bli ihop med nån desperat kille så att jag kan bo hos honom istället för hemma men det är ju inte en långsiktig lösning.
Oavsett vad så vet jag att jag inte kan fucking stå ut att bo hemma. Jag har övervägt självmord i flera år men nu börjar det allvarligt kännas som den enda lösningen. Min mamma suger bokstavligt ut glädjen ur mig och min pappa är allmänt deprimerad.
Förlåt för att ha skrivit en roman men hjälp mig. Vad ska jag göra?? Ska man kontakta socialen och be om att hamna i familjehem eller är det inte värt det med tanke på att jag nekades tidigare? Vad finns det för andra lösningar?
Tacksam för svar.