Min gravida sambo med taskig attityd

Och så här brukar hon då inte vara när hon inte var gravid antar jag? Att vara gravid har beskrivits som att ha pms i nio månader läste jag för inte så länge sedan. Bara för att en graviditet var hormonellt lugn betyder inte att nästa är det.

Ja, stackars min man. Är gravid med fjärde barnet nu och kan också förvandlas till ett hormonellt monster över ingenting. Visserligen ber jag om ursäkt sedan, och börjar störtböla för att jag var så elak och han är så lugn och står ut med mig... Så tröstar han mig, för att jag gråter, för att jag var förbannad på honom över 'inget'. Har inte varit så alla graviditeterna, men denna (och andra graviditeten) har gjort mig extremt humörsvängig. Oroa dig inte, är hon inte ett monster som ogravid så kommer hon nog bli som vanligt igen någon månad efter graviditeten (men då är det ju trötthet och liknande som sätter press på relationen istället).

Nej, graviditet är ingen ursäkt för att bete sig som ett monster - men kan få en att bete sig som ett monster ändå...

Jag skrev bara vad hon sa till mig.

Som sagt pms eller inte det börjar bli jobbigt för man ska ä då kunna hejda sig eller åtminstone visa att man ångrar sig.

Är hon såhär som ogravid?

Du kan ju alltid kontra med att säga: Hade jag vetat att du skulle bli så här hade jag släppt det på lakanet istället. 

Nä inte alls så när hon inte var gravid!

Då hade hon gått runt och varit på värre humör hela dagen.

När är barnet beräknat?

Februari månad.

Fick precis reda på att hon behövde vara för sig själv...

Förstår ingenting

Då kommer beteendet gissningsvis pågå t.o.m. februari månad. Sedan en hormondipp efter förlossningen som kan göra en ganska konstig. Sedan sömnbristen ovanpå det, eventuellt såriga bröstvårtor o.s.v. som kan dra ner humöret lite. Sedan kan du nog räkna med att hennes mer vanliga jag kommer tillbaka!

Tack för svaret.

Jag tycker allt blev helt jobbigt nu när hon säger att hon behöver vara för sig själv. Jag menar, det är inte bara hennes barn hon bär på. Det är mitt med.

Det kanske är bra att lugna ner sig på varsitt håll ibland?

Hon mår dåligt och drar sig undan. Jag gjorde detsamma som gravid för att inte explodera på min man eller barn.

Kan vara att hon förstår att hon gör dig ledsen och vill undvika mer tjafs.

Skicka ett sms att du älskar henne.

Om barnet är beräknat i feb så är hon väl i första trimestern? Den tiden mådde jag och mina väninnor som allra sämst med hormonstormar som riktigt red i kroppen. Sen försvann detta för oss alla (för vissa hänger det i hela graviditeten) och både jag och kompisarna blev harmoniska och glada igen.

Hon har ingen rätt att få dig att må dåligt, men jag kan säga att det är svårt att reglera... Kan jämföras med att ha sovit riktigt lite och riktigt illa en hel vecka. Så som man blir så i humöret var jag som gravid i 3 månader. Högg på allt, låg tolerans eller acceptans. Och sorgen var obeskrivlig. Speciellt att må skit utan att ha något att må skit över.

Hoppas det löser sig för er båda.

Nej, man får inte bete sig hur som helst för att man är gravid! Hon får prata med mödravården.

Det är en väldigt speciell känsla. I stunden när hennes känslor rusar så upplever hon säkert att hennes reaktion är fullt rimlig. Hon planerar inte det där utan det är verkligen något som kommer över henne. Jag tänker att det är bra att hon drar sig undan. Hon orkar inte behärska sig och då är det bättre att hon backar. Är hon alltid arg eller kan hon säga förlåt efteråt och prata om det som hänt? I så fall kan du kanske följa med till barnmorskan så hon kan förklara lite vad det är som händer.

Kämpa på! Jag hade en hemsk graviditet men brukar ändå säga att jag inte vet om det var värst för mig eller min man eftersom han fick stå ut med mig.

Då hade hon väl fått göra det då. Poängen är att du hade visat att ditt tålamod har en gräns och du tar inte emot hur mycket som helst. Sen må hon vara gravid 10 gånger om.

Du borde tillåta folk att vara anonyma i en sådan här känslig tråd :)