Hur ska jag få sonen att somna utan bråk?!

Så här hade jag gjort: när ni ska läsa sagor, sätt er och läs på det ställe du vill han ska somna på, förslagsvis hans säng. När ni läst klart och det är dags att sova och han vill springa iväg, bråka inte utan låt honom springa, men följ inte efter honom, utan säger:"Gå du in till mammas säng, jag sitter kvar här och väntar." Tänd inga lampor, utan låt det vara mörkt överallt.

Han kommer att springa iväg, men om han är van att somna hos dig kommer han tröttna efter ett tag och komma tillbaka till dig, och då är du där och kramar och stoppar om honom. Vill han springa iväg igen gör du samma sak.

Prova att natta lite senare eller vakna lite tidigare sen första veckan ni gör så, så han är ordentligt trött och inte har energi att springa runt.

Han har ju kommit ini ett dåligt mönster och det gäller att bryta mänstret. Det kan ta lite tid, så vänta dig åtminstone en vecka av strid och gråt och kiv.

Tack för tipsen! Ska testas! Men problemet är att när jag låter honom springa iväg (vilket jag gör varje kväll) så blir han så otroligt ledsen när jag inte följer med och bara ropar och ropar efter mig tills jag ger upp och går efter.

Jag kanske ska be förskolan att inte låta honom sova lika länge också? Han sover ca 2-2,5 h på förmiddagarna varje dag. Men samtidigt så är det ju inga problem hos pappan så det kanske inte är det som är problemet heller. Ska absolut dock testa att gå upp tidigare på morgonen!

Håller med föregående, bryt mönstret och börja ta bättre kontroll över situationen. Till exempel: skjut fram läggningstiden nån timme så han får vara vaken till kl. 20 eller 21, läs godnattsaga vid hans säng eftersom det är där han ska sova, släck lyset och säg godnatt och gå ut ur rummet. Kommer han upprantandes går du bara tillbaka med honom och berättar att det är sovdags, du älskar honom. Var konsekvent och tappa inte tålamodet!! Att han får timeout för att leka och vara i din säng ibland men ibland inte skapar bara osäkerhet och förvirring.

Sover pojken vid 19 hos pappan? Då kanske det är bäst att du har samma rutiner, men var konsekvent! Går han ur sin säng, hänvisa tillbaka eller lyft i honom lugnt tillbaka. Om du visar dig stressad eller arg blir han det också men om du är lugn kommer han att lugna sig, räkna med att det kan ta några dagar bara.

Lågaffektivt och konsekvent.

Tack för tipsen! Ska verkligen jobba på att inte tappa humöret. Men hur ska jag tänka kring att han nu ska sova i sin egen säng med tanke på att han enbart har sovit i min säng sedan min karantän? Om jag nu plötsligt ska "tvinga" honom att sova i sin egen säng känns inte heller bra? Självklart måste han ju lära sig det tids nog, men är det bra eller dumt att göra det nu? Vill inte skapa otrygghet hos honom genom att "förbjuda" honom att sova hos mamma.

Jaa som du säger ska han ju lära sig någon gång, så nej det är inte dumt. Det finns ju föräldrar som vill samsova hur länge som helst men om du vill det tänker jag att du måste vara lika konsekvent där. Han får inte börja göra annat vid sovdags. Gör det mysigt i hans rum tillsammans någon dag så han kanske vill sova där självmant, om det inte funkar lär han nog sig efter ett par nätter. Ni kan ju mysa tillsammans i soffan på kvällen.

Jag skulle ha gjort tydligt hur många sagor som gäller. Ta med de böckerna till din säng och läs. Släck sedan och ligg bredvid tills han somnar. Låt honom inte lämna sängen eller rummet. Det kan ju ta några kvällar då du får stålsätta dig och ha tålamod men borde sen fungera. Tar det lång tid att somna varje kväll kanske du ska fundera på att minska eller ta bort vilan på dagen så han är riktigt trött på kvällen.

Hos oss står jag för det mesta av omsorgen, jag tröstar oftast osv - MEN nattning med yngsta har inte funkat för mig. Ibland funkar det, men ofta bråkar han med mig. Med pappa (vi bor ihop) funkar det MYCKET bättre. När sonen var två kunde jag lägga honom utan bråk fem gånger på hela det året tror jag :/

Pappan är hårdare och når sin "gräns" fortare och det är lättare för sonen att slappna av då tror jag..

Iallafall, vi har, istället för att skjuta upp nattningen som många föreslår, gjort tvärtom. Vi släcker en halvtimme tidigare. Det har visat sig fungera MYCKET bättre, även när jag lägger. Troligen för att det är lättare att komma till ro, mysa osv när man inte kommit in i "jag är övertrött och vill inte sova"..även jag blir mer avslappnad för att tidspressen blir mindre.

Så är det så att sonen är FÖR trött kanake ni skall påbörja nattningen tidigare :)

Ps. Jag hade inte låtit honom springa mellan rummen eller gå o leka.. jag tror verkligen inte att det är bra att lägga över ansvaret för kvällsrutinerna på barnet. Ja, det kommer bli bråk när du ändrar på det men försök hålla lugnet, var trygg och "älska honom" men var konsekvent..

Och nej, jag tror INTE på att tvinga barn att sova i eget rum om de visar att de inte vill det.

Är så tacksam för alla tips och råd som jag har fått! Jag pratade även med hans pappa för att se vilken rutin han har (eftersom den verkar funka bra) så att jag kan efterlikna den. Då visade det sig att han där lägger sig vid ca 19.45-tiden. Så vi sa visserligen att vi vill att han ska lägga sig tidigare, men igår testade jag att skjuta på läggningen till samma tid. Jag försökte även få honom att somna i sin säng, men hade absolut inte hjärta att tvinga honom till det när det är mamma han vill vara hos. Det gick emot allt vad jag tror på i form av trygghet. 

Jag lyckades hålla mig helt kolugn igenom hela nattningen - det gjorde dock inte min son....... =P Haha har aldrig sett honom så vansinnig som igår, det var faktiskt lite komiskt. Han ville leka (mer än tidigare ggr) och jag lät honom inte göra det, och det var inte populärt. När vi gick in till min säng till slut och jag läste ytterligare en bok så slocknade han, helt slut. När jag lämnade honom på förskolan idag bad jag dem dessutom att inte låta honom sova så länge på förmiddagen just för att han ska vara trött ikväll. Så jag förbereder mig på en liknande match, men hoppas att det kanske gick upp ett ljus för sonen igår redan. 

Jag har haft den teorin tidigare också, att om han blir för trött så blir det svårare och därför försökt natta tidigare. Det funkade en gång, men inte nästa. När jag dessutom förstod att pappan nattar honom senare och innan dess låter sonen springa av sig så han är väldigt trött (de bor på landet med bättre förutsättningar för det än jag i min lägenhet känner jag, även fast det såklart går här med..) så tänkte jag att det är värt att testa att natta honom senare än normalt.

Ja det gäller att hitta vad som funkar för just det barnet :)

Vårt äldre barn har kunnat somna närsomhelst, ibland vara uppe sent, iblam8d lägga sig tidigt :)

Vår yngsta måste hålla samma tid alltid.. oavsett om det är helg, förskola eller sommarlov. Lite trist men det underlättar oerhört att ha kommit på det :)

Lycka till ikväll :)

Andas ;)