Fjantig svägerska

Jag har en väldigt speciell svägerska och tänkte kolla om någon annan har liknade erfarenhet. För att göra en lång historia kort så handlar detta om min så kallade svägerska och svärfamilj. Min svägerska är tillsammans med min sambos bror och vi kom in i brödernas liv ganska samtidigt. Hon var lixom jag ganska blyg i början och jag märkte fort att hon har en personlighet som är ganska rubbad.. hon fick mig/oss väldigt fort att känna oss bortstötta ur den familjen. Hon fick ett övertag i den familjen. Hon och brodern hängde där varje dag, dom är inte direkt självständiga och jag upplevde det som att dem skapade ett beroende hos svärföräldrarna. Jag och min sambo är självständiga, klarar för det mesta att göra saker själva och har svårare att be om hjälp. Men det har gått så långt att vi kommer i andra hand och blir lätt bortstötta. Jag umgicks en del med vår svärmor förr då vi kommer bra överrens idag gör vi ingenting för att svägerskan och hon har tagit över alla dem intressena vi gjorde. Jag kan nästan aldrig få till en fika på stan utan att det ska vara att dem har något som är mycket viktigare. Kan säga att vår svärmor år av den fega typen och är väldigt konflikträdd så hon är nog ansvarig i många missförstånd och situationer. För att komma till slutet så har det nu gått 4 år, dem har skaffat hundar, ny lägenhet och är hos svärföräldrarna varje dag trots det. Jag och min sambo bor också i en lägenhet och jobbar achlet av oss varje dag. När vi är på familjeträffar har jag märkt att svägerskan har blivit allt annat än fjantig.. jag tycker hon stöter på sin egen svärfar och tvärtom, hon följer efter min svärmor vart hon än går till och med när svårmor har sina kompisar där eller familj så är hon i hälarna och ska vara bredvid. Hon bryr sig inte alls om sin kille. När jag får lite uppmärksamhet ser jag hur mungiporna går neråt och när jag blir avisad visar hon att hon njuter av det. Jag tycker hon är så jåvla fjantig och hon har gjort brodern lika fjantig. Jag kan poängtera att det har varit tvister om detta när vi inte har stått ut mer och då har dem tyckt att vi är fjantiga som inte kommer dit, men vi har ett eget liv och ta hand om. Jag vill inte vara bästa vän med mina svärföräldrar??? Jag tycker att det räcker med att vi ses på helgerna som vi brukar men visst gör det ont i magen att veta att för varje dag gror deras relationer medans våran till dem vissnar. Hur kommer det bli när vi får barn i framtiden?? Min sambo och jag tycker lika om detta men han känner sig maktlös när han vet att det är hans familj detta handlar om..

Så har ni likande erfarenheter?? Är det bara jag som jag upplever detta ??