Abort i vecka 10, någon med erfarenhet som kan dela med sig av sina upplevelser? :/

Jag har erfarenheter, tyvärr. Ska vara ärlig, för att du ber om det - det var inte positivt.

Var i vecka 9+6, 16 år, och det var dags för piller nr 1. Det var inte så farligt, mådde lite mer illa än innan jag tog pillret, men det var inte mer än så för mig. Några dagar senare tillbaka till sjukhuset. Fick fyra piller uppförda i slidan. Tog inte länge innan smärtan kom. Jag vrålskrek, fick smärtstillande men om det hjälpte så var det då inte mycket. Spydde en massa. Efter ungefär 6,5 timmar kom en blodklump ur mig i bindan/blöjan jag fått. Det var vidrigt, för det gick verkligen att urskilja det lilla fostret... Upplevelsen var allt annat än positiv. Blödde mycket i ca 6 veckor efteråt också.

Sedan blev jag gravid igen. 18 år och hade just påbörjat mina högskolestudier. Ingen SGI. Hade spiral, som ska vara jättesäkert, men den hade stötts ut utan att jag märkt det. Visste inte ens att det var något som kunde hända. Denna gång blev det också abort (glad för det nu i efterhand, det var ingen bra pojkvän eller fadersmaterial jag var tillsammans med). Denna gång sa jag att jag vägrade medicinsk abort, fördelar eller inte. Så jag fick tid inbokad för en kirurgisk abort. Den gick jättebra! På morgonen runt 06 förde jag upp ett piller cytotec för att mjuka upp livmoderhalsen. Åkte till sjukhuset och fick byta om till operationskläder och fick träffa kirurgen som skulle utföra aborten. Han frågade om jag ville veta hur det går till, ville inte det mer än liksom hur sövandet skulle gå till o.s.v. Alla i personalen i rummet där jag sövdes var jättegoa mot mig. Förklarade att det kan svida lite i armen just innan jag skulle sova, frågade om vad jag pluggar o.s.v. Sövdes. Vaknade och kände ingenting alls. Alltså inget. Fick stanna och äta en macka och dricka lite thé, sedan kunde vi åka hem. Blödde i kanske 3 dagar. Mycket mer "positiv" upplevelse (ja, så positiv som en abort nu kan vara).

Har fått tre barn nu som vuxen, utan problem eller komplikationer, så den kirurgiska aborten verkar inte ha strulat till något för mig i alla fall.

Tack för att du delade med dig och är ärlig! Usch vilken fruktansvärd upplevelse att se fostret... det är ju det jag är så rädd för. Att få se något som liknar ett barn, gjorde det det? Kommer du ihåg hur stort det var? Usch tror inte jag skulle fixa det faktiskt :?( kirurgisk abort går väl i de flesta fall komplikationsfritt.... bara så jobbigt nu att dom är så kinkiga pga Coronan! Dom vill ju helst inte operera i onödan... vilken vecka var du i när du gjorde kirurgisk abort?

Jag har inte gjort abort men fick uteblivet missfall i v. 12 där fostret beräknades ha slutat växa i v. 9+3. Tyvärr måste jag säga att ja, man såg att det skulle blivit ett barn med huvud, små armar och ben. Storleksmässigt kanske 2-3 cm så det är ändå VÄLDIGT litet, men det går inte att missta att det är fostret när det kommer ut.

Jag har inte gjort abort men fick uteblivet missfall i v. 12 där fostret beräknades ha slutat växa i v. 9+3. Tyvärr måste jag säga att ja, man såg att det skulle blivit ett barn med huvud, små armar och ben. Storleksmässigt kanske 2-3 cm så det är ändå VÄLDIGT litet, men det går inte att missta att det är fostret när det kommer ut.

Jag har också gjort en medicinsk abort.

Var som du livrädd. Efter första tabletten som skulle stanna hormonerna kände jag inget, kom pytte lite blod.

Dagen efter åkte jag till sjukhuset för att ta cytotec.

Inget hände först, tog säkert 1-2 timmar innan jag började blöda. Blödde inte mycket, mkt mindre än min vanliga mens, gjorde knappt ont alls, mindre än mens värk.

Sen slog det till ordentligt, jag började spy och vart helt yr av smärta som kom från ingenstans. Jag ringde då på den röda knappen och de kom in personal direkt. Jag hade så ont att jag endast kunde säga "morfin". 1 minut senare kom läkare och gav mig morfin direkt i blodet och smärtan försvann direkt i princip. Så den hemska smärtan jag kände varade max i 4-5 min. Blödde sparsamt under hela aborten i ca 3 veckor. Gick sen på återbesök och allt var då ute kunde man se.

Dock ångrade jag mig så efteråt, jag tog beslutet i panik. Hade jag fått göra om det idag hade jag aldrig gjort aborten. Men mina erfarenheter rent fysiskt från aborten är att det är inte alls lika hemskt och smärtsamt som man läser om. Det kommer gå bra!

Hej! Tack för svar. I vilken vecka var du i då?

Jag var i vecka 8 då!

Jag gjorde medicinsk abort i slutet av vecka 9. Var rädd som sjutton.

Fick vara på sjukhus trots tidigare barnfödslar. Första tabletten fick jag lite blödning av andra dagen. Inget annat.

Sedan till sjukhuset nästa morgon. Två cytotec upp så långt man nådde upp + 2 naproxen 500 mg för ev smärtlindring.Vänta.

Det gick lungt till, efter ca 45 minuter så började det som lätta till svårare värkar och det kändes att det hände något. Vaggade fram till toan och där sa det plupp bokstavligen och det ramlade ut hela paketetet. Tittade inte spolade bara. Sedan hade jag rejäla eftervärkar 2-3 dagar som efter mina 3 förlossningar. Hade som en aningen kraftigare mentrustion efteråt, mer långvarig än så mycket blod.

Jag var helt säker men tyckte inte det fanns anledning att må sämre och titta efter fostret.

Är du osäker så be att få prata med kurator på Gyn. Man kan klara mycket om man egentligen vill ha barnet. Så tänk efter. Vill man göra abort så fixar man det. Men enkelt är det ändå inte.

Lycka till.

Jag har gjort två aborter. En i v 4 och en i v 9. Båda medicinskt och det var inga problem alls. Det gick fort och kändes knappt något alls. Det enda jobbiga var att jag blödde i nästan 2v efteråt. Det är obehagligare att laga en trasig tand.

Har aldrig lagat en trasig tand heller så har inget att jämföra med ???? var du 9 fullgångna veckor vid det andra tillfället?

Vet inte exakt hur lång tid det hade gått.

Var du 9 fullgångna veckor då det andra tillfället? Gjorde det ondare den gången än den gången du var tidigare gravid? Du såg inget foster eller så?

Det vet jag inte. Det gjorde inte ont någon av gångerna. Jag tittade inte så noga så jag såg inget. 

Hur gick det?

Jag var för tveksam så jag behöll barnet. Var så rädd för att ångra mig starkt efteråt, därför kändes det inte rätt med abort. Är i vecka 15 nu.

Jag har gjort i vecka 9, och då ser man tydligt att det är ett foster tyvärr. Det bästa är att inte titta.Det är dock väldigt litet, i övrigt gick aborten ganska bra, det gjorde rejält ont i kanske 15 minuter.

Ok, grattis då :)