Hur upplevde ni tonåren? Jag hör överallt pratas om problem med tonåringar, att man minns hur det varit för en själv, men lustigt nog varken jag själv, min bror, min man eller hans syster upplevt nåt sånt i våra tonåren. Hur var det hos er?
Nej det fungerade bra för mig. Min syrra däremot, och en av mina bröder, de hade duster med föräldrarna, det sprangs surt i trappan och slängdes i dörrar, haha.
Nej, om du menar bråk med föräldrarna så inget sånt. Jag flyttade hemifrån tidigt, och var nog lite sen i utvecklingen så de värsta hormonsvängarna kom nog först efter flytt. Min yngre syster däremot drog sönder dörrar på löpande band från 12-års ålder och hade ett jävla temperament och fick dagliga vredesutbrott mer eller mindre fram till hon var 22.
Jag var en mardröm.
Jag var rejält pubertal. Skötte skola och inga droger.
Humör, obstinat etc
Vad för problem menar du?
Var deprimerad och suicidal under hela tonåren och flera år efter. Blä. Tyvärr är det likadant för mitt barn nu. Jag försöker dock få hjälp till hen. När jag var tonåring fanns verkligen ingen hjälp att få. Det var bara "Bit ihop och fortsätt" som gällde.
Vad för problem menar du?
Der är rätt intressant det där när man pratar om strul som tonåring.
Jag har talat en del med min man om det där. Han är inte är från Sverige. I hans hemland (som ligger i Europa men en bit från vårt) är det rätt strikt. Att dricka alkohol, röka eller överhuvudtaget vara ute sent är tabu. Folk skulle tala illa om dig och din familj om detta skedde offentligt.
I Sverige är det snarare regel än undantag att ungdomar gör dessa saker.
Jag dricker inte alkohol och har aldrig gjort. Jag har aldrig varit i bar eller på klubb eller liknande. När jag var ung så var jag i minoritet bland folk i min ålder. Blev rentav retad under en tid. Blev kallad pryd, tråkig osv. Dom allra flesta söp skallen av sig om helgerna, dom allra flesta rökte bakom skolan, dom allra flesta trotsade sina föräldrar om tider att komma hem om kvällen. Och det var helt okej med dom vuxna. Visst, dom fick väl sina tillsägelser men dom möttes ändå med förståelse. Det tillhör vår kultur att leva ut på det sättet som ung.
"Ja, du vet hur det är att vara ung höhöhö".
Typ.
Der är rätt intressant det där när man pratar om strul som tonåring.
Jag har talat en del med min man om det där. Han är inte är från Sverige. I hans hemland (som ligger i Europa men en bit från vårt) är det rätt strikt. Att dricka alkohol, röka eller överhuvudtaget vara ute sent är tabu. Folk skulle tala illa om dig och din familj om detta skedde offentligt.
I Sverige är det snarare regel än undantag att ungdomar gör dessa saker.
Jag dricker inte alkohol och har aldrig gjort. Jag har aldrig varit i bar eller på klubb eller liknande. När jag var ung så var jag i minoritet bland folk i min ålder. Blev rentav retad under en tid. Blev kallad pryd, tråkig osv. Dom allra flesta söp skallen av sig om helgerna, dom allra flesta rökte bakom skolan, dom allra flesta trotsade sina föräldrar om tider att komma hem om kvällen. Och det var helt okej med dom vuxna. Visst, dom fick väl sina tillsägelser men dom möttes ändå med förståelse. Det tillhör vår kultur att leva ut på det sättet som ung.
"Ja, du vet hur det är att vara ung höhöhö".
Typ.
Vet inte om det räknas men började gå på krogen som 16 åring. Drack inget men vi var några tjejer som gick ut och träffade folk och dansade.
Vi hade helkul.
Fick vara ute hur länge jag ville bara jag skötte skolan och det var aldrig ett alternativ att inte gå upp på fredagen och ta sig till gymnasiet då vi alltid var ute på torsdagen (lokalt ställe).
Var aldrig hemma på vardagarna, jobbade så jag hade egna pengar. Inte många regler bara jag skötte mig.
Det blev inte så revolterande över huvud taget, jag fick ju göra som jag ville typ.
Det gick bra för mig =)