Mina vänner är inga vänner

Känner igen mig det var många år sen för mig. Insåg att det var två saker folk ville ha från mig, utnyttja läget av mig pga min snällhet och mina bröder. Tjejerna vill åt dem. Genom mig. Jag är genuint snäll och lärt mig genom mina bröder att säga vad man tycker och hur man uttrycker sig beroende på situationer. Min biologiska mamma är tuff, säger också vad hon tycker. =)

Sen genom mitt arbete träffar jag på familjer, ensamstående, barn äldre mm. Man får skinn på näsan genom livets gång. Det borde du ha tackat nej till, din så kallade vän. Det är svårt jag vet. Många Kvinnor är sådär, små backstabbers. Idag har jag bara nästan killkompisar, väninnor väldigt få.

Jag tycker att du ska bara sluta höra av dig när dem kontaktar dig. Eller så säger du vad det är. Det är inga riktiga vänner. Faktiskt. Även om dem skulle säga-nej det är inte så som du tror.- bara lögn.

Stå på dig. Det Finns vänner för alla, och för dig.

Kram.

Du känner i från själen, tårna när d e t t

Räcker, på riktigt.

Jag är 60+ och har EN vän och det är en väninna som jag träffade på mellanstadiet på 60-talet Mina båda vuxna döttrar har många kompisar och de är på fester och roligheter ständigt och jag trodde de hade många VÄNNER. Liksom ser på deras FB att de har hundratals vänner rentav. OCH så resonerar vi vid en middag hos mig och jag får höra att de egentligen bara har EN riktig vän. Precis som jag. Jag blir ställd faktiskt för jag hade inte väntat mig det. MEN man kan ha jättekul med "kompisar" och har man EN riktig vän så räcker det.

Fy vad tråkigt! De är inga riktiga vänner. Förstår att du blir ledsen av det. I det långa loppet tror jag du kommer må bäst av att bryta med dem.

Det håller jag med om, de är inte dina vänner.

Hårt slag men träffar dem aldrig mer. Blåst kompis som sa som hon sa när du är utbränd, hemskt! Hon är inte värd dig! Bara bestäm dig! Hellre ensam o stark än att vara med dem. Blockera deras nr mm.

Jag har insett genom åren att man har olika faser med olika vänner. Hade jag ex gift mig för ca 15 år sedan hade jag haft betydligt fler att bjuda in som jag umgicks med intensivt med då, men som jag har ytterst sporadisk kontakt med idag. Vi brukar skratta åt det lite jag och min ännu ogifte blivande man (vilket år som helst nu ) att det är därför han vill vänta eftersom mitt umgänge verkar minska varje år... 

Lite mer seriöst så är det mycket som kommer emellan och man flyttar, en del skaffar familj, man byter intressen osv. Ibland är det dags att bryta upp. 

Ibland märker man brytet tydligt, ibland kommer det smygande. Tips - gå med i någon kul förening, kör, löpning eller vad du nu tycker är roligt, så kommer det smyga in nya härliga vänner som kanske platsar bättre i ditt liv nu. <3

Jag känner igen mig. Har alltid varit den som brytt mig, hört av mig, ställt upp på olika vis.

Hade en bästa kompis som blev lämnad av sin kille och blev totalt knäckt. Jag kom förbi varje dag, hade med mig mat och godis. Städade flera gånger hemma hos henne eftersom hon inte orkade. Lyssnade, stöttade i timme efter timme, vecka efter vecka.

Efter en månad började hon må bättre. Berättade för mig att andra hört av sig och ville ses (personer som dragit sig undan när hon mådde dåligt). Så vi får väl se när vi kan ses nästa gång, sa hon helt nonchalant. Hörde knappt av henne på flera månader sen. Inte ett ord om att jag ställt upp dagligen under hennes svåra tid.

En annan fick jag reda på att hon snackat skit om mig och spridit ut privata saker jag berättat i förtroende. Vet inte varför. Jag trodde att vi var goda vänner.

Det här med att man ordnar firande åt andra men sen inget får tillbaka är tyvärr rätt vanligt.

Jag har bytt umgänge och vänner ett par gånger under åren. Vissa växer man ifrån. Eller de kanske flyttar och man tappar kontakten. Andra sårar en.

Nu när jag är äldre så är jag mer selektiv i mitt umgänge. Hellre en god vän än flera halvdåliga kompisar.

Jag har inte heller några riktiga vänner anser jag. Har passerat 40 så det borde finnas någon kan jag tycke, men...

Visst finns det folk som kommer om jag bjuder dem hem dem, men de bjuder inte tillbaka.
Till mig hör man endast av sig om man vill ha något.
Jag hör av mig för att följa upp händelser i mina "vänners" liv för att dela både glädje och sorg med dem. De hör inte av sig till mig och frågar eller återkopplar någonting.
Så var det med tjejerna jag umgicks med innan jag fyllde 30 och det nya gänget jag skaffade mig är precis lika dana...

Skilde mig för ett år sedan och har sedan dess inte hört eller sett röken av gamla gänget. Trots att det i alla år var jag som ordnade fester och såg till att vi umgicks!
Ingen annan var inblandad i skilsmässan utan alla sa att det inte var oväntat.
Ändå är de tingen av dem som hör av sig. Inte ens för att fråga om jag träffat någon ny...

En av dem kallar sig till och med min bästa väninna och hon har svikit mig något grymt och förstår inte alls att jag är besviken och ledsen fast jag sagt det till henne. Hon tar inget som helst ansvar för vår relation och jag orkar inte längre vara den som hela tiden ska se till att vi umgås...

Jag har gjort ?slut? med två nära vänner och vet du, jag saknar dom inte över huvudtaget! Har fått andra nya vänner som jag uppskattar mer.

Den ena har jag inte pratat med på ett år, hon vad om ursäkt för sitt beteende och ville träffas på ny kula. Det visar sig att hon inte alls ändrat sig som hon sa, så bye bye!

Jag är för gammal för att lägga energi på sånt.

Skit i dina sk vänner och skaffa nya! :)

Jag tycker det också borsta bort dem, blockera nummer, starta new fresh start.

Jag har vänner men väljer att umgås med få. Vi har en stor portion med vänner men det är skönt och bara ha få. Tycker jag.

Har mina två bästa vänner en tjej och kille.

Har kompisar i olika kategorier, eller hur man ska säga : fikakompisar, promenadssällis med hundar, medmera

Jag har mina barns kompisars föräldrar, =bekanta.

Jag har mina kollegor, umgås inte med dem. Utan är bara med dem på arbetstid.