Varför skriker barnen mer i min närvaro?

Kan tänka mig att de vill ha all din uppmärksamhet när du kommer. Det är helt normalt att barn är så med sina mammor.

Är det så att pappan är en mycket lugn person och du lite mer "rörlig"?
Alltså, förstår du hur jag menar? 
Han kanske utstrålar mer lugn medan du kommer in med en massa energi och barnen märker det?

Eller är det så att de är så vana vid att du ska ägna dig åt dem så fort ni är i samma rum att de "kastar" sig över dig? 

Det är ngn slags radar, nu kommer mamma. Uppvärksamhet.

Tex. Barn ramlar på marken, går upp och knatar som vanligt, sen kommer mamman springandes då gråter barnet.

När mina barn ramlade eller slog sig, upp och hoppa. Sa jag till dem eller inget.

Man märker på situationen om den är allvarlig eller bara är.

Dem vet nog också att dem får uppvärksamhet utav dig även om dem inte behöver ha det just i den situationen. Tycker du att det är jobbigt så sluta med ge dem den uppmärksamheten. Det går inte över på en dag. Tålamod =)

Våra barn blir ofta stökigare när vi är två vuxna. Som att de blir ofokuserade.

Nu vet jag inte hur er situation ser ut annars. Är du mer med barnen än din man?

Jag har nämligen en teori baserat på min egen familj. Vi har 3 barn och alla har alltid varit snäppet "värre" med mig än med pappan. De testar mer gränser och lever ut. Jag tror det handlar om att jag är den som är mest med dem. Generellt varit mycket att jag lämnat/hämtat på förskolan (i perioder lämnade pappan ofta men jag har alltid hämtat), vabbat, varit med dem hemma innan pappan kommit hem från jobbet etc. Så jag tänker att det kan handla om att barnen vet att jag alltid finns där så de släpper på alla hämningar.

För oss är det tvärt om. Såfort pappan är hemma är matsituationerna omöjliga. Noll fokus, mer flams, testa, skrika och greja. Överlag mer stimmigt. Han är en lugn person men jag är den som är föräldraledig och hemma med barnen mycket. Sköter hämtning och lämning på förskola. Så jag har funderat på tvärt om, att dom vet vad som gäller med mig men behöver testa mer när han är hemma?

För oss är det tvärt om. Såfort pappan är hemma är matsituationerna omöjliga. Noll fokus, mer flams, testa, skrika och greja. Överlag mer stimmigt. Han är en lugn person men jag är den som är föräldraledig och hemma med barnen mycket. Sköter hämtning och lämning på förskola. Så jag har funderat på tvärt om, att dom vet vad som gäller med mig men behöver testa mer när han är hemma?

Jag märkte ofta samma fenomen när vi gick från en vuxen till två när barnen var i den åldern. För mig hade det nog att göra med att jag gick från fullt fokus på barnen till att dels dela det fokuset så att en del gick till min partner samtidigt som jag omedvetet slappnade av lite i vaksamhet - det fanns ju en vuxen till att hålla koll. Dynamiken förändrades lite och barnen reagerade på det.

Tips är att göra något specifikt och kontaktsökande precis när man kommer in. En liten ritual som överbrygger förändringen och tar upp anknytningen.