Bör jag berätta?
Jag är 44. Jag har det senaste året haft någon slags relation med en yngre man. Bästa benämningen på vår relation är troligen vän med förmåner eller möjligen älskarinna. Han var nämligen sambo fram till årsskiftet men valde då att separera och bor nu ensam och har sina barn mer eller mindre på halvtid.
Jag var väl lite godtrogen som började tro att det kanske skulle bli jag och han nu när sambon försvann men något gick käpprätt åt helvete och jag är fortfarande osäker på om det är något jag kunnat förhindra. Nog om det för tillfället.
I slutet på februari hände något som gjorde att vår kontakt förändrades från att ha varit intensiv och daglig till mycket märklig och sporadisk. Detta på hans initiativ då han behövde tid för sig själv och hitta en rutin med barn och att bo ensam. Han ?försvann? liksom från mig och ville inte träffas. I slutet på mars träffade jag honom vid ett par tillfällen och det började kännas som att han var på väg tillbaka till mig men jag hade fel. Har inte träffat honom sedan den 27 mars nu. Sedan den 26 april har jag haft noll kontakt. Noll. Han besvarar inte mina meddelanden. Har på omvägar fått höra att han har skaffat flickvän.
Nu till saken. Jag är gravid. Började må märkligt bara några veckor efter att vi senast träffades (och hade sex). Jag har spiral och borde inte kunna bli gravid men slutligen var det vad jag misstänkte och jag fick det bekräftat för någon månad sedan. Försökte då få till ett möte med honom utan respons och min ihärdighet och desperation var det som ledde till att han slutade svara helt. Han vet inte att jag är gravid. Jag ville berätta öga mot öga. Han ville inte träffa mig. Och nu har han flickvän. Jag vet inte hur jag ska göra och klockan tickar.
Jag ville inte ha fler barn. Jag vill definitivt inte ha barn med någon som inte vill ha barn med mig. Jag vill således göra abort men samtidigt tycker jag nog att han åtminstone bör få veta vad som hänt. Eller är det egoistiskt?
Min fråga till er är således: Bör jag berätta för honom att jag blev gravid? Eller är det bättre att han aldrig får veta något? Att jag tar allt ansvar själv? Jag skulle helst vilja få hans stöd och för varje vecka som går utan svar blir det jobbigare och jobbigare. Jag är i vecka 11 nu och medicinsk abort är inte längre möjlig. Klockan tickar...