Så ledsen

När jag tänker tillbaka på tiden då jag och mitt ex träffades så gråter jag. När jag tänker tillbaka på tiden då vi hade det bra så gråter jag. Det känns hemskt att tänka tillbaka på hur vi hade det förut, då vi hade det bra, för de sista månaderna var katastrofala - med bråk som aldrig tog slut. Kommer ihåg hur dåligt jag mådde under den tiden. Idag är det tyst och jag saknar att ligga nära honom. Saknar hans armar runt mig. Det känns tomt, ensamt och hemskt. Att ständigt bli påmind i tankarna, om att vi faktiskt hade något fint. En gång i tiden hade vi det bra och sedan började vi bråka, hela tiden.

Vi gjorde slut för en vecka sedan och det känns som att jag aldrig kommer lyckas ta mig ur sorgen. Ligger sömnlös och jag ska jobba imorgon. Kan inte låta bli att hoppas på att han kommer att höra av sig igen, att vi kommer att hitta en väg tillbaka till varandra. Jag hoppas nog på för mycket.

Tids nog kommer jag väl att må bra igen, med eller utan honom, men det är jobbigt att vänta tills dess. Det är så hemskt att veta att allt det fina är som bortblåst. Jag hatar att det dåliga tog över. Trots allt så har jag fortfarande känslor för honom och saknar honom.

Någon som är i en liknande situation och vill prata?