• Anonym (Karin89)

    Sambon vill ej ha mitt stöd vid sin pappas död

    Hej!

    Jag måste få veta om det är något fel på mig.

    Detta är så egoistiskt och självömkande att jag inte kan fråga utan att vara anonym.

    Min sambos pappa har dött. Pappan har varit frånvarande nästan hela sambons liv så sambon är ledsen men ej förkrossad. Jag har aldrig träffat pappan under våra 5 år ihop.

    När sambon fick beskedet om sin pappas död så meddelade han inte mig, jag kan tycka att man informerar varandra om stora händelser i livet.

    Dagarna efteråt ville han spendera med sina syskon, deras respektive familjer var även med. Men jag och våra barn var inte välkomna då han ville få sörja i lugn och ro.

    Och nu är det dags att åka iväg till en annan stad för svepning. Då var vi väl överens om att jag och barnen skulle stanna hemma. Men ett av syskonen ska ha med sin respektive som stöd.

    Sen har det börjat planeras för begravning, som kommer ha max antal gäster 50 personer.

    Jag sa att jag förstår helt om syskonen väljer att åka ensamma så pappans närmsta släkt och vänner kan komma istället för oss respektive/barnbarn som aldrig har träffat pappan.

    Men återigen är det ett av syskonen som kräver att få ta med sin respektive och sitt barn till begravningen. Medans min sambo velar om jag och barnen över huvud taget ska åka med han som stöd, men vi ska ej delta på begravningen.

    Jag vet inte vad det är för fel på mig men jag känner mig så besviken/utesluten/obehövd. Jag hade så gärna velat vara vid min sambos sida vid alla tillfällen för att vara hans stöd. Och visa upp för alla att han har mig vid sin sida.

    Får nästan känslan av att han skäms över mig inför sin pappas släkt..

    Han har sagt flera gånger "Det här handlar inte om dig!!" När jag påpekat att jag inte förstår hur han tänker.

    Är jag överkänslig? Kan det här bero på att hans bristande uppskattning till mig överlag ? Eller att jag bara sjukt egoistiskt som vill vara med i det här ens..?

  • Svar på tråden Sambon vill ej ha mitt stöd vid sin pappas död
  • Anonym (Jag)

    Ditt stöd är att stötta din sambo inte vara ett nyfiket plåster.

  • Anonym (Va?)

    Du är egoistisk, det är hans sorg och hans beslut hur han vill hantera den.
    Varför ska du "visa upp" något för dem???

  • Anonym (Anonym 666)

    Fast han har ju rätt, det handlar inte om dig eller er relation, utan om hans sorg. Alla går igenom sorg på olika sätt, en del vill bara bli lämnade ifred och hantera det ensam, han kanske är en sån.

    Dessutom är du knappast egoistisk som vill vara där för din partner, men du får respektera hans avstånd just nu. Vill han prata vet han nog att du finns där, om han känner sig ok med det.

  • Anonym (Hanna)

    Alla sörjer olika och hanterar det på olika sätt. Det du kan göra är att acceptera de val din sambo gör. Tala om att du finns på vilket sätt han än behöver. Om det så är en axel att gråta på eller att du inte är med på begravningen och låta honom sörja på sitt sätt.

    Detra har inget med dig att göra så blanda inte in dina känslor. Klart att du vill finnas där för honom och det kan du göra bara på ett annat sätt än vad du trodde.

  • Anonym (Han)

    Precis som din sambo säger så handlar inte detta om dig så sluta göra det till din sak och stötta din sambo i hans beslut och vilja.

    Detta med hans pappa är eventuellt känsligt. Jag vet själv hur det är att knappt ha någon relation med en förälder och skulle min sambo reagera som du gör om samma situation skulle uppstå så skulle jag bli arg.

    Han har det tillräckligt jobbigt, var inte en börda och belastning för honom nu

  • Anonym (Didi)

    Hans relation med sin pappa låter komplicerad, antagligen vet han knappt själv vad han känner och hur han ska sörja. Jag tror att han känner att han har mycket att jobba på inom sig själv.

    Då är det kanske så att han känner att stödet för att pappan dött inte är vad han behöver just nu. Utan säkert mer stöd i andra känslor som han delar med sina syskon. För hade de samma dåliga relation så är ju de på samma plats som han just nu. Därför behöver han deras stöd och inte ditt, just nu.

    Säg istället till honom att du finns där när och om han behöver dig.

  • Anonym (A)
    Anonym (Didi) skrev 2020-05-27 19:23:43 följande:
    Hans relation med sin pappa låter komplicerad, antagligen vet han knappt själv vad han känner och hur han ska sörja. Jag tror att han känner att han har mycket att jobba på inom sig själv.
    Då är det kanske så att han känner att stödet för att pappan dött inte är vad han behöver just nu. Utan säkert mer stöd i andra känslor som han delar med sina syskon. För hade de samma dåliga relation så är ju de på samma plats som han just nu. Därför behöver han deras stöd och inte ditt, just nu.
    Säg istället till honom att du finns där när och om han behöver dig.
    Håller med
  • Anonym (Karin89)

    TACK För alla era kloka och bra svar.

    Jag behövde verkligen få höra detta "från någon annan" för att det skulle gå in.

    Ska finnas här på avstånd hädanefter.

  • Anonym (Camilla)

    Bra beslut Karin och så bra du lyssnat på vad som sagts. En liten fråga bara. Hur är kontakten med hans familj i vanliga fall? Umgås de och är du och barnen med då? Ni har ju ändå varit tillsammans i 5 år och det borde ju ha varit tillfällen att ses i familjen.

  • Anonym (Karin89)
    Anonym (Camilla) skrev 2020-05-28 10:29:37 följande:

    Bra beslut Karin och så bra du lyssnat på vad som sagts. En liten fråga bara. Hur är kontakten med hans familj i vanliga fall? Umgås de och är du och barnen med då? Ni har ju ändå varit tillsammans i 5 år och det borde ju ha varit tillfällen att ses i familjen.


    Ja,det känns mycket lättare nu också. Jag var så fast besluten vid att min tanke var den enda vägen att gå.

    Vi umgås som i vanliga fall. Vi umgås mycket med hans mamma. Jag skulle även säga att vi är flitiga på att umgås med hans systrar och deras familjer, likaså med hans bröder och deras respektive.

    Och det händer några gånger i halvåret att vi allihopa ses samtidigt och har stora middagar/fester.
  • Anonym (Camilla)

    Tack för svar. Skönt att höra. Du har ju talat om att du finns där för honom men det är nog bäst att låta honom vara. Det är ju ett komplicerat förhållande han haft med fadern. Han behöver bearbeta och sörja på sitt sätt och i din takt. Bli inte förvånad om han börjar berätta om någon månad.

  • Anonym (Same)

    Min sambo kommer ifrån en trasig familj.

    Hans lillebror dog 23 år gammal och min sambo som då var 30 år fick ordna allt med begravning. Sambons familj och släkt bor i en annan storstad (samma som lillebrorn som gick bort). Det var inte självklart att jag och barnen skulle åka med hnm till staden och stötta. På begravningen var jag dock med utan barnen.

    Han tog avstånd på ett sätt som var jobbigt då jag även kände lillebrorsan som året innan bott hos oss.

Svar på tråden Sambon vill ej ha mitt stöd vid sin pappas död