Svårt med nya bonusbarn!

För det första, man kan aldrig ha regler som gäller för alla som inte går att leva upp till.

Sova med sin förälder är ju något som många barn gör länge, kanske inte varje natt.

I ert fall så skulle jag rekommendera att man sover hos barnet vid behov.

Backa med regler. Försök tänk förhållningssätt istället och vad ni vill sträva efter.

Och nej, man kan inte ha samma regler för alla. Barnen är individer och så små att de kommer behövas bemötas på olika sätt, har olika behov.

När de blir äldre kommer det märkas mer, en kan man ge stort förtroende, en annan kommer behövas mer styrning.

En kommer sköta skolan utmärkt, någon annan försöka slippa så mycket som möjligt.

En är ordningsam och kommer alltid ha städat runt omkring sig, någon annan kommer ha kaos i sitt rum

Risk för att detta blir ett långt inlägg, men jag behöver verkligen tankar utifrån, helst utan påhopp och ja jag vet redan att man inte ska överanalysera, men det är svårt för mig att släppa den här biten.

Jag har två barn sen tidigare förhållande (1 och 5 år). Jag och min nuvarande sambo bor med dom varannan vecka, vilket funkar bra!

Min sambo har ett barn, i samma ålder som min äldsta, som han haft lite dålig kontakt med pga olika anledningar. Nu ses dom mer regelbundet.

Det här barnet är väldigt blygt och introvert, vilket gör att sambon ofta låter barnet bestämma under deras träffar för att barnet ska känna sig mer bekväm typ.

Målet är att hans barn ska vara här varannan helg och det är där mina tankar och man kanske kan säga oro kickar in. Ska även förtydliga att jag välkomnar barnet med öppna armar och är mer än glad om vi kommer till den punkten där barnet kan vara här regelbundet också.

Eftersom barnet är så blyg och inte gillar nya situationer är jag rädd för att barnet kommer vilja sova i vår säng med sin pappa och att han kommer ge med sig precis som under deras träffar nu. Hur mycket har jag att säga till om där egentligen?

När vi flyttade ihop så hade sambon en önskan om att mina barn skulle sova i egna sängar, vilket jag höll med om och det funkar jättebra nu, även om det var lite trassligt i början. Dom sover enbart i vår säng om dom drömt mardrömmar, är sjuka eller liknande.

Jag anser ju då att samma regler ska gälla även för hans barn, även om det barnet bara är här varannan helg. Jag tycker inte man ska göra skillnad på barn och barn.

Dessutom känner jag att det är min säng, och vill inte ge upp min sömn bara för en sån sak.

Jag vill heller inte att mina barn ska känna sig utanför eller särbehandlade.

Kan ni inte dela med er av lite tankar? Jag tror att jag har fastnat i min egen.

Det kanske finns nån som har varit i den här situationen? Hur löste ni det?

Jag ska givetvis prata med sambon om det, men känner att jag vill ha lite input innan jag bränner av det för honom.

Jag vill ju att det ska funka för alla.