Försöker du eller fegar du ur?
Du gillar honom/henne.
Försöker du, tar första steget, fast du är beredd på att få nej? Då vet du åtminstone, och har försökt.
Eller vågar du inte, och ska det bli nåt så får minsann den andre ta första steget?
Du gillar honom/henne.
Försöker du, tar första steget, fast du är beredd på att få nej? Då vet du åtminstone, och har försökt.
Eller vågar du inte, och ska det bli nåt så får minsann den andre ta första steget?
Försöker inte för jag vill inte ha någon.
Jag svarade ja, men det berorju på vad man menar med försöker. Jag känner ju av situationen, pratar och känner vilken respons jag får. Om jag känner att jag får positiv respons och upplever ett ömsesidigt intresse fortsätter jag lite till osv. Med samtal om olika saker, fråga om han vill hitta på något osv.
Jag har aldrig riktigt förstått exakt vad som avses med första steget men som jag beskriver ovan gör jag.
Vill jag verkligen ha någon så är jag inte passiv, men jag går inte heller särskilt snabbt fram. Jag ger honom många chanser att kunna backa ur utan att behöva slänga ett nej rakt i ansiktet på mig.
Det beror ju på situationen så klart och hur mycket jag tycker om en person? Ibland blir jag akut attraherad av någon som kanske även kollar in mig, ändå agerar jag sällan eller aldrig på det. Men om känslor får byggas upp och man träffar en person i olika sammanhang, där det verkligen finns något starkt, tar jag oftast initiativet till att bli fysiska. Kan bli lite på min vakt när folk stöter på mig eller börja ta på mig så det kan få motsatt effekt om jag inte är redo.Tycker däremot väldigt mycket om män som vågar visa att de är intresserade, och som är lite flörtiga mot mig trots att de håller på sig och behandlar mig respektfullt.
Jag har försökt många gånger. Har mestadels fått "nej". Ibland något "ja". Och så fick jag ett "ja" som håller i sig än.
Jag har alltid varit tvungen att vara aktiv. Jag har nämligen aldrig varit attraktiv nog själv för att få en massa förfrågningar.
Det har gjort så vansinnigt ont att få nej så många gånger. Och jag vet egentligen inte hur man gör för att stöta på någon eller få ett ja. Är man och har egentligen ingen aning.
Det beror ju på situationen så klart och hur mycket jag tycker om en person? Ibland blir jag akut attraherad av någon som kanske även kollar in mig, ändå agerar jag sällan eller aldrig på det. Men om känslor får byggas upp och man träffar en person i olika sammanhang, där det verkligen finns något starkt, tar jag oftast initiativet till att bli fysiska. Kan bli lite på min vakt när folk stöter på mig eller börja ta på mig så det kan få motsatt effekt om jag inte är redo.Tycker däremot väldigt mycket om män som vågar visa att de är intresserade, och som är lite flörtiga mot mig trots att de håller på sig och behandlar mig respektfullt.
Jag försöker men jag vet knappt vad jag gör. Är superblyg men försöker ändå för ingen försöker med mig. Fast än har jag inte lyckats fånga någons intresse.
Jag har förstått att tjejer tycker om när män visar intresse. För då slipper ni.
Jag försöker men jag vet knappt vad jag gör. Är superblyg men försöker ändå för ingen försöker med mig. Fast än har jag inte lyckats fånga någons intresse.
Alltid varit fegis hahaha
Samma. Är alltid feg och vågar aldrig
Jag försöker ta initiativ med tjejer som verkar intressanta för inga tjejer kontaktar mig. Men jag är jätteblyg så det går aldrig bra.
Kille