Blubbli skrev 2020-05-09 18:54:14 följande:
Hej!
Nu har jag flyttat tillbaka till min familj för att vara nära min farmor ifall hon skulle bli sjuk( bor 80
mil ifrån annars) och håller på att gå under.
Min bror systematiskt trakasserar mig varje dag. Han kan från ingenstans kolla mig i ögonen och kalla mig för ? värdelösa fitta ? ? fet jävla slyna? ? du kommer aldrig bli något? ?Hora?. Han försöker få mig att flytta ut ur huset ( trots att mina föräldrar har sagt att jag självklart får bo där)
Jag har alltid stått upp för mig själv och höjer då rösten åt hnm om att det är inte okej att han säger så. När jag gör det kommer min pappa och skäller ut mig för att jag försvarar mig själv, jag blir då kallad för dramaqueen och att han menar inte det ( vilket han gör, han har alltid varit såhär). Min bror är 18 år och jag är 3 är äldre! Jag mår så fruktansvärt dåligt av hans konstanta trakasserier att jag inte längre vill ha kontakt med min familj.
Är det någon som har varit med om något liknande? Försökt förklara hur jag mår och just nu ser bruten kontakt som enda lösningen.
Han har ingen diagnos.
Jo, jag har varit i något liknade sits. Jag har dessutom råkat utför våld. Vissa av hans ordval känner jag igen mig. Särskilt det där om att ''det kommer inte bli något med dig''. Jag känner även igen mig när du skriver om att du får stå upp för dig själv och din far beskyddar brodern.
I mitt fall var det min mor som menade: ''Din bror gör ju ingenting emot dig''. Och dem gångerna som min bror faktiskt slog mig mitt framför henne så har hon uttryckt: ''Men det är ju du som irriterad. Om du plötsligt blir normal och börjar umgås med oss och slutar vara inne i ditt rum hela tiden så kan hela den här familjen vara normal''. Hon begrep sig alltså inte på varför jag undvek och låste i mitt rum. Hon förstod ingenting och förstår man inte, då skall man inte ha något med familjen att göra. Vissas det ingen kärlek, omhändertagande och förståelse. Så kommer du brytas ordentligt med tiden. Du är värd mer än så. Om du fortsätter med att visa hur stark du är, så kommer det resultera att du blir en otroligt osäker person. Det är bra att du står upp för dig själv. Jag vågade aldrig göra det. Jag fick ordentligt omgångar när jag väl gjorde det.
Det du kan göra är att avsluta kontakten och förklara för de varför du tar ett farväl av de. Har de inte förändrats något på ett år. Så skall du ALDRIG någonsin återvända. När du väl flyttat ut, kanske de får i sig en tankegång.
I mitt fall har jag inte haft någon kontakt med min familj på 2 år. Jag vet inte om de förstod ens varför jag drog.
Ha det bra!
Stor lycka till med dig!
Du är välkommen att skicka PM. Ibland kan det kännas skönt med att skriva till någon som har haft eller är i samma sits. Du är välkommen att höra av dig! Jag vill att du skall må bra!! Och det finns många människor i din omgivning som tycker nog samma sak! Du skall inte behöva stå ut med energitjuvar, även om det är familj. En familj betyder inte nödvändigtvis att det är den bästa man kan ha. Tyvärr. Man kan vara elak, torts att man är en pappa, mamma, brosa, syster o.s.v. Det kanske är svårt att ta in det hos många, för att de själva inte vet hur det är.
