Anhörigstöd psykisk ohälsa
Hejsan.
Jag tänkte skriva här och fråga, om någon vet av vart jag kan vända mig för att få stöd/hjälp?
Jag lever ihop med min fru sedan 10 år tillbaka. Hon har levt med psykisk ohälsa i många år, där hon har levt med ångest längst, och en del tvångstankar de senaste åren.
Hon har länge ätit medicin, som fungerar bra, och även gått på samtalsterapi, som även det fungerat bra. Jag har varit hennes största stöd genom åren, där vi hjälps åt att prat och hantera när det blir som jobbigast.
Detta har SJÄLVKLART inte varit något problem för mig, jag älskar min fru, och för mig är det inget problem att hon vare sig lider av detta, äter medicin, eller behöver lite extra stöd ibland.
Men... Sedan ca 2 år tillbaka så har det eskalerat kan man säga. Hennes tvångstankar blir bara värre och värre. Baciller är det största bekymret, och även till viss del bilkörning är ett problem.. Hon tvättar händerna så dom spricker och går sönder. Hon finner även tröst i att hela tiden glo ner i mobiltelefonen, till den grad att hon glömmer vad hon gör eller att vi i resten av familjen finns runt henne..
Och sen händer det här, coronapandemin bryter ut. Då är det faktiskt BRA att tvätta händerna och vara noga med avstånd. Dock så har det tagit ett kliv för långt här.
Min fru tvättar händerna tills dom blöder i stort sett, hon blir arg på mig och barnen om vi skulle råka glömma det en gång efter vi varit ute och lekt..
Och för någon vecka sedan så vart jag sjuk. Jag är rätt säker (men vet naturligtvis inte helt 100) att det inte var corona, jag vart magsjuk, och fick feber en dag, sen gick det över.
Men efter det är jag utkörd, jag sover i källaren, och min fru tar omvägar runt mig och vägrar röra mig, eller ens ta i något som jag tagit i. En stund var det prat om att jag skulle sova i garaget till och med...
Även fast jag varit symotomfri väldigt många dagar nu, så blir det ingen bättring. Hon pratar knappt med mig pga risken att det skulle kunna smitta.
Jag har försökt prata med henne, men nu när det här hänt så litar hon inte längre på mig och vad jag säger.
Ska även tillägga att bägge barnen är i varsin trotsålder, och det tar väldigt på mina krafter att försöka hålla dom nöjda och glada under dessa tider så vi slipper gräl osv. Samtidigt blir jag rätt ensam med barnen när min fru inte mår så bra, vilket gör att jag är HELT slut om dagarna och kvällarna, så jag bara ORKAR INTE ta diskussioner eller försöka komma med argument att det här inte är sunt, att jag känner mig utkörd och slutkörd.
Jag behöver hjälp. Jag vet att när jag lyssnade på en pod för ett tag sedan gjorde dom reklam för anhörigstöd för olika sorters grupper. Tanken slog då mig att det kanske finns något för oss som lever med en partner med psykisk ohälsa.
Jag skulle nästan jämföra det att leva med en alkoholist eller en partner som misshandlar en..
Vart vänder jag mig? Vart kan jag få stöd och hjälp? Jag vill ta mig genom det här med min fru, jag vill inte ge upp. Men jag behöver hjälp, vad finns det för hjälp att få?
Dalarnas län, om det har någon betydelse...