babyba skrev 2020-05-08 13:43:55 följande:
Hej,har insett att jag haft problem med detta rätt länge,problemet i grunden är väl att jag är för snäll även om jag inte alltid är det.Om någon beter sig dåligt mot mig,så kan jag inte konfrontera beteendet direkt genom att säga till,utan det jag gör är att typ ?släta över det? så att det inte blir dålig stämning.Sedan beroende på hur stor grej det blev så ignorerar jag personen om jag känner att jag inte kan fortsätta umgås med denne.Låter som att jag är jävligt passiv aggressiv ?
Känner typ också alltid att jag ?måste hålla stämningen uppe? vilket är jobbigt.Hur låter man den obekväma stämningen bara vara ? Speciellt om det inte är jag själv som gjort fel eller beter mig dåligt.
Det ligger mycket av detta i vår inlärda kvinnoroll. Känslokneget, att se till att omgivningen mår bra, släta över, ursäkta omgivningens dåliga attityd. Det krävs mycket för att sluta med att ta ansvar för vuxna människors känslor. Det blir lätt att man håller inne och biter ihop, till dess att man exploderar. Då kan det lätt bli att reaktionen inte står i proportion till händelsen och man kallas överspänd och underlig.
Vad man behöver göra är att säga ifrån i stunden, även om någon blir lite stött. Du har inte ansvar för andra människors mående. När det blir dålig stämning, låt den vara, se till att vara tyst själv. Svårt, jag vet.
Tips, börja följa instagramkontot mansbebisar, där möter du medsystrar och får läsa om hur man kan göra för att släppa ansvaret.
