Det enda som finns kvar är viljan att dö

Ska samhället verkligen se ut så här? Det här är en högst verklig händelse om det inte så goda samhället som handlar om psykisk ohälsa, men också om kvinnomisshandel, utsatthet och hur ett helt samhälle sviker den enskilda människan.

Igår satt jag och lyssnade på min vän när hon i detalj beskrev hur hon ska ta farväl av sina tre barn och på vilket sätt hon tänker ta livet av sig för att göra det så lätt för dem som möjligt. Så att de inte ska känna någon skuld. Men som samtidigt är säkert nog att hon verkligen dör. Något hon funderat på i ungefär ett år nu.

För fem år sedan hade hon allt. Outsinlig energi, mental styrka, vilja, jävlar anamma och god ekonomi. Under dessa fem år har hon förlorat allt. Sina barn, sitt jobb, sin hälsa och nu till slut sitt hem, det sista hoppet hon klamrat sig fast vid för att orka. Det enda som finns kvar nu är hennes vilja att dö.

Hur kan det här ens ske i ett välfärdssamhälle som Sverige? Vems fel är det? Det är ingen enskild persons fel. Det är allas fel.

·        Det är Jehovas Vittnes fel  att hennes familj försköt henne när hon inte ville leva i en sekt längre. En sekt som tillåts finnas i samhället utan vidare insyn. Vid 16 års ålder förlorade hon alla sina vänner och hela sin familj.

·        Det är pappan till hennes barns fel som psykologiskt misshandlat och terroriserat henne under många år så hon till slut tvingades fly med barnen.

·        Det är Skatteverkets fel som lämnade ut hennes skyddade identitet till barnens pappa så han kunde fortsätta att terrorisera henne.

·        Det är socialtjänstens fel som inte lyssnade när hon anmälde att pappan förgripit sig på den yngsta sonen när han var 3 år. Trots extremt tydliga bevis.

·        Det är rättsväsendets fel som inte kunde genomskåda att barnens pappa ljugit sig blå i rätten, hotat vittnen att vittna till hans fördel för att vinna vårdnaden om barnen. En fullblodsnarcissist som vet precis hur man ska hantera människor för att få dem att tro på honom, inte henne, en desperat mamma som vill skydda sina barn.

·        Det är barnomsorgens och skolans fel att de inte gjort tillräckligt för att skydda barnen som de sett farit illa. Som sett hur barnen blivit allt tystare och tystare, kvävda av sin pappas tyranni. Som inte lyssnat på deras mamma eftersom hon inte är deras primära vårdtagare och därför inte ?har rätt? att uttala sig.

·        Det är Försäkringskassans fel som tvingar henne att betala pengar till barnens pappa för underhåll, när det enda han gör är att ?förvara dem?. Han skiter i sina barn. Han tog dem för att jävlas.

·        Det är psykvårdens fel som trots livslång psykisk sjukdom och långvarig utmattningsdepression och till slut uttalade självmordstankar inte hade förmågan eller viljan att hjälpa henne må bättre så hon skulle orka kämpa vidare, komma tillbaka till arbetslivet.

·        Det är sjukvårdens fel som pratar om att inte förlänga hennes sjukskrivning trots att hon inte orkar göra någonting. En timmes jobb kan innebära dagars sängliggande. Men jobba ska hon.

·        Det är bedragarens fel som hon gifte sig med - efter att hon lämnat pappan till barnen - som först bröt ner det sista motståndet hon hade med psykisk misshandel och sedan lurade henne på allt hon ägde och hade och lämnade henne med enorma skulder.

·        Det är familjen till bedragarens fel som bara stod vid sidan av och tittade på när han förstörde hennes liv, efter att ha förstört flera andra kvinnors liv både före och efter henne.

·        Det är rättsväsendets fel att de inte ansåg bevisen mot bedragaren starka nog för att han skulle betala sina egna skulder och inte lämpa över dem på henne.

·        Det är bankernas och diverse kreditföretags fel som utan att blinka fortsatte att låna ut pengar trots redan stor skuldsättning, till omänskliga räntor.

·        Det är Kronofogdens fel som nekade henne skuldsanering efter en ?skrivbordsbedömning? av värdet på hennes hus. Och som nu har för avsikt att ta det ifrån henne.

·        Det är rättsväsendets fel att vi har en så tandlöst och rent ut sagt värdelöst skydd  för kvinnor som lever med misshandlande män.

·        Det är sociala mediers fel med ?vänner? som svarar på de ändlösa jobbiga inläggen hon gjort under åren med ?Kram?, ?Jag finns här? (om du orkar be mig om hjälp för jag tänker inte göra det frivilligt), några hjärtan och emojis.

Ingen människa är stark nog att kämpa mot ett helt samhälle för sin egen överlevnad som hon har tvingats göra. Och för första gången skäms jag över Sverige, över det så kallade sociala skyddsnät vi påstår oss ha. Ingen har ansvar, de gör bara sitt jobb, men ingen tänker på konsekvenserna. Jag hoppas att ni alla kan leva med att det kostat min vän viljan och om kronofogden får som de vill, även livet. Vad är väl ett liv i jämförelse med en betalad skuld.

Hon ville först inte att jag skulle berätta det här för någon för hon skäms. HON skäms, när det så uppenbart att det är samhället och alla inblandade individer som ska skämmas. Och det rejält.

Dela gärna:  https://www.facebook.com/sviken.avalla.9/posts/112533180431245