Flytta långt med barnet men upprätthålla umgänget- risker

Hur gammalt är barnet? Finns familj på nuvarande ort? Går barnet på dagis? Kommer barnet få bättre kontakt med mamman familj på nya orten?

Barnet är 3 i sommar. All mammans familj är på nya orten. Pappan har ingen släkt i Sverige och arbetslös (menar att han inte har anknytning till nuvarande staden). Barnet går på dagis o ska upp till äldre barngruppen efter sommaren o har fått dagisplats på nya orten så därför känns det angeläget att inte vänta ut Corona även om jag förstår hans tanke.

Köra barnet 32 mil enkel väg varannan helg känns inte som en verklighet som håller.

Det du frågar efter är juridiska risker antar jag, men en praktisk fråga är väl hur länge du orkar köra 64 mil varannan helg? Och hur jobbigt blir det inte för barnet?

Den största risken är väl att ni allihop påverkas negativt av det långa avståndet..?

Jag vet att det känns ohållbart att köra. Ursprungligen skulle pappan flytta också och jag hoppas fortfarande det men föder blir ju en övergångsperiod. Jag kommer sova i pappans stad på umgängeshelgerna.

Det är genuint ruttet att flytta så långt med ett barn som man har gemensamt med en fungerande förälder. Ruttet mot barnet.

Det är också genuint ruttet att efter en tidigare överenskommelse ändra sig och vägra flytta till staden där barnets släktingar bor om man har varken jobb , familj eller någon annan sorts anknytning till nuvarande staden.

Ruttet mot barnet.

Ska pappan flytta efter coronapaniken?

Han säger att han definitivt inte vill bo i nuvarande stad i framtiden, men inte heller garanterad i den stad jag har familjen i. men att han inte planera öht under ?kristider?.

Har pappan verkligen redan sagt rakt ut att JA det är ok att ni flyttar? Har du det på papper? Man får nämligen inte flytta utan hans medgivande, och det kommer absolut att ligga på den negativa sidan för dig om han bestämmer sig för att ta det till tingsrätt. Inte så att de kommer ta av dig vårdnaden men jag vet inte hur de brukar göra, om de tvingar dig att bo kvar/flytta tillbaka osv. Det känns inte hållbart att pendla på det där sättet i 15 år framöver.

Hur är pappan på att samarbeta när det gäller konflikter och jobbiga saker?

Hur ställer han sig till det faktum att du en dag inte längre vill/orkar/bryr dig om att åka varannan helg?

Barnet bråkar och ni kommer inte iväg, barnet är sjukt, du blir sjuk nästa gång, nånting händer som gör att du måste byta helg, HAN måste byta helg, det börjar skava... Han hittar ny tjej, du hittar någon ny, helgerna blir jobbiga.... Han börjar bråka och ställa krav, han börjar bli arg och besviken,... Hur löser ni det?

Jaa det är relevanta frågor där, han samarbetar inte bra alls tyvärr. Han har haft kontaktförbud ett halvår så våra kontakter sker via en kontaktperson och FR numera.

Han är väldigt orolig över att jag inte ska upprätthålla umgänget men jag är med på att skriva ett avtal. Sedan kan saker hända men jag kommer göra mitt bästa, och barnets mormor som bor i nya staden säger att hon kan ställa upp också med skjutsningar. Jag har mina stora förhoppningar till att han ska vilja flytta dit också. 

Han har knappt funnits i barnets liv senaste året av eget val. Han ställer in ca hälften av umgängena i dagsläget. Det gör att det är extra svårt att tänka att jag ska vänta in att han kanske vill låta oss flytta, när jag är så övertygad om vad som är bäst för barnet. 

Varför är det i barnets bästa intresse att flytta i juni? Varför är det sämre för barnet att flytta i augusti, eller december för den delen?

Augusti skulle passa lika bra.. barnet ska byta barngrupp på dagis efter sommaren. Det är väl ingen katastrof att flytta senare i år men då blir det flera nya barngrupper för barnet att komma in i.