Barnlängtan förbytt till coronarädsla

Sedan september har min sambo och jag försökt få ett gemensamt barn. Jag ör en kvinna över 40 och förstod från början att det troligtvis skulle bli svårt. Med hotade jobb i coronasmittans väg har jag i stället börjat undvika sex. Vi har båda varsitt barn sedan tidigare och de är båda 18 år. Det både känns som om jag inte har ?rätt? att begära mer och jag vill inte sätta ett barn till världen om jag inte har goda försörjningsmöjligheter. Min son har redan fått leva med att jag inte kunnat köpa julklappar, födelsedagspresenter eller ta med honom på någon resa. Jag vill inte göra det mot ett barn till. Vara orsak till att ett barn ska behöva sitta efter ett lov från skolan och inte ha något speciellt att berätta om vad vi har gjort. Borde jag bara acceptera att vi har fått vad vi kunde?