Förhållande

Hej. Ny här på familjeliv och kände för att skriva av mig lite - mest för att få höra andras åsikter och tyckande.

Jag var tillsammans med en tjej i två år och för drygt ett år sedan tog det slut och jag har haft väldigt svårt att gå vidare. Sista delen av vårt förhållande va väldigt svajig med bråk och tjafs om olika saker - tänker inte gå in på mycket detaljer. I början av vårt förhållande hade vi sex ganska ofta men efter en tid märkte jag att hon inte hade lust.

Jag tänkte att hon är väl trött eller något men när detta var en ursäkt varenda gång så började jag undra om det var mig de va fel på men varje gång jag tog upp frågan blev hon sur och sa att hon inte gillar sex så mycket. Tyckte det var ganska jobbigt att inte kunna vara nära den man älskar. Hon ville liksom inte röra vid mig eller någonting. Det var ganska frustrerande.

Detta började efter att vi blivit sambos. Jag var nästan alltid hos henne innsn jag bestämde mig för att flytta dit, hon bodde 8 mil bort. Innan vi flyttade ihop kunde jag vara hos henne fast hon inte var hemma, jag väntade där på henne tills hon kom hem från jobbet osv. Bara för att vi skulle kunna vara tillsammans. När jag tänkte efter så skulle hon aldrig va hos mig utan att jag var hemma.

Jag hjälpte henne med huset och byggde en hundgård för att lättare kunna ha med hundarna. Kändes som att jag prioriterade och gjorde allt för henne men fick inget tillbaka.

När jag sedan bestämde mig för att flytta dit så pendlade jag 8 mil enkel varje dag till jobbet, funderade ett tag på att byta jobb men trivs så himla bra på jobbet. Efter en tid tog jag upp frågan med henne att jag tyckte det började bli jobbigt att pendla varpå hon säger att hon inte tvingat mig att flytta till henne.

Jag fortsatte pendla och fick efter en tid ett samtal om ett ledigt hyreshus i min hemby som jag stått på kö till i flera år. Nu blev jag plötsligt helt snurrig. Nämnde det för tjejen och tog med henne dit på visning men hon gillade det inte!

Jag gick runt och funderade på detta och hur jag skulle göra och mådde riktigt dåligt. Diskuterade med henne och hon tyckte jag skulle flytta dit och testa bo där.

Sagt och gjort så bestämde jag mig för att göra det men då började hon pika mig och sa att jag hade lämnat henne osv. Jag förstår att hon hade den känslan men vi diskuterade ju ändå det och kom fram till ett beslut. Det va jobbigt att höra. Jag fortsatte att köra till henne, vara där ofta men märktes att hon knappt ville vara hos mig. Jag hjälpte till med olika sysslor hos henne men icke att hon skulle göra nåt hos mig. Sedan sa jag att vi kan väl försöka hitta nånstans mittimellan där vi kan bo men varenda förslag jag kom med dög inte åt henne.

Precis i slutet av vårt förhållande fick jag frågan om jag kunde ordna öl till hennes brors 30 årsfest. Självklart sa jag.

Jag fixade det och ja vi hade precis bråkat när hon skulle hämta det så jag var inte så sugen på att ge henne någon öl. Varför ska jag fixa öl till en fest som jag inte fick komma på längre tänkte jag. Och hur kan hon ha samvete att ens ta emot den, men snäll som jag är då hämtade hon den när jag inte var hemma. Jag försökte verkligen reda ut saker och ting men hon kom bara och lämnade mina sista saker en dag sen åkte hon, ville inte ens komma in och prata.

Då bestämde jag mig för att radera henne ur mitt liv. Tog bort henne från facebook och tog bort hennes nummer.

Det dröjde ett halvår ungefär sen smsar hon och frågar hur jag har det osv och att hon saknar mig. Först tänkte jag inte svarat men jag saknade ju henne med. Vi smsade lite och jag undrade vad hon egentligen ville. Frågade om vi skulle ses över en kaffe och prata men hon verkade bara vilja skriva sms. Tyckte det var ganska löjligt. Hon sa att hon kunde svänga förbi när hon ändå hade vägarna förbi men det gjorde hon aldrig. Sen blev jag arg och ledsen och skrev ett långt sms där jag förklarade vad jag verkligen tyckte och det va visst inte populärt.

Allting va lättare när hon inte hörde av sig.

Saken är den att vi var så himla lika på nåt vis, damma sorts humor, samma intresse osv.

Det är det som gör det svårt att gå vidare trots att vi inte hade det bra.

Detta är bara en bråkdel av allt som hände.

Vad har ni för åsikter?