• MsAmbivalent

    Fler barn eller inte ena syskon AST

    Hej.

    Jag vet verkligen inte om vi bör skaffa ett barn till eller inte. Jag och sambon har varit ett par i 5,5 år. Tillsammans har vi en dotter som jag älskar ONÄNDLIGT. Vi har världens finaste band och relation och hon är 2 år. Vi har så kul ihop och jag älskar att ge av mig själv till henne och få stå på första parkett och se och glädjas över varenda litet framsteg och utveckling hon gör. Från dag 1 har jag älskat henne innerligt.

    Med oss i familjen bor också min sambos dotter på fulltid. Hon är 8 år och har diagnoser (autism/adhd). Syskonen har en del utbyte av varandra och kan busa, men bonusdotter har iom hennes diagnoser svårt för samspel, att leka mer ?avancerade? lekar och hon kan heller inte föra konversationer med en röd tråd :?( (ledsen gubbe är för hennes skull)

    Även om de har en fin relation som så, så kommer de aldrig ha den ?djupa ? relationen, att min dotter kan söka stöd hos henne när något går fel (pga inte så väl utvecklad sympati eller tal då, hos bonus) och jag sörjer att de inte kommer kunna ta typ ett glas vin och snacka skit om triviala problem och bara allmänt minnas och prata om sin barndom ihop. DÄRMED inte sagt att det är allt som utgör en syskonrelation. Trots rätt förutsättningar blir man kanske inte alls särskilt bundis med sitt syskon tex..

    Däremot har jag funderat på om vi skulle skaffa ett barn till. Fördelar; jag hade absolut älskat ihjäl även nästa unge. Dottern hade fått en mer jämnårig ?lekkamrat?, och kanske ett syskon att stå nära på ett annat vis (missförstå mig inte, jag underskattar inte relationen m min bonusdotter, men jag själv är uppväxt med ett syskon jag stod nära där kommunikationen och att man kunde älta och allt vad det var, var A&O)

    Rädslan är dock, att just för ATT dottern har ett syskon med särskilda behov, så är det kanske rätt skönt att ha ?en egen mamma? och inte behöva dela mig med fler? Eller är det tvärtom, vore det skönt att ha ett syskon till, då bonus kan bli väldigt intensiv och att dela ?ansvaret? med? Självklart har hon inget ansvar för sin syster, jag hoppas ni förstår mig rätt. Jag tänker mig när hon är vuxen och storasyster kanske förlitar sig väldigt mkt på henne (då hon har svårt att skapa relationer med andra...) då vore det kanske skönt att inte vara enda syskonet?

    Men samtidigt tänker jag mycket på att min dotter kanske behöver mig mer, än ett syskon till? Hur vet man vad som är rätt och fel? Givetvis försvinner jag ju ingenstans om hon får ett syskon, men egentiden blir ju desto mer sällsynt...

    Nån i liknande familjekonstellation med erfarenhet? Barnet behöver inte vara bonus, men just det här med att ena har diagnos och andra inte, har ni skaffat fler? Avstått? Hur har ni resonerat??

  • Svar på tråden Fler barn eller inte ena syskon AST
  • Anonym (Jenny)

    Risken är ju att det är ärftligt och att din dotter får ett syskon till med särskilda behov. Jag hade granskat min situation mycket kritiskt innan jag bestämde mig för ett till barn i en dylik situation för att vara helt säker på att jag hade tillräckligt att ge till alla mina barn och att även den potentiella pappan (som i detta fall redan har ett barn som kräver lite extra) kan göra det. Jag tycker heller inte att det är rätt att skaffa barn för att man tror att ens existerande barn behöver syskon - då kan man uppmuntra starka vänskaper eller relationer med kusiner och familj. Man ska skaffa barn för att man själv vill ha det.

  • MsAmbivalent

    Problematiken bonusbarnet har är genetiskt/ärfligt från moderns sida, därmed löper jag och sambon lika ?låg? risk som alla andra par att få ett barn med denna diagnos. Risken finns förstås, precis som för alla andra, som inte har det i släkten. Något som såklart är något jag oroar mig för, även om vi har oddsen på vår sida. Vi har tyvärr inga starka band mellan kusiner men visst kan man stå vänner nära. Jag vill såklart inte skaffa ett barn för att det ska bli ett syskon, om vi väljer att göra det. Men jag försöker ändå se det från redan befintliga barns perspektiv, då det ju ändå påverkar dom. Dvs tillför det mer positivt än tvärtom, eller är det optimalt nu?

    Det finns många studier som visar att syskon till barn med AST mår psykiskt sämre under uppväxten pga olika faktorer; syskonet m ast tar mycket tid, mycket blir begränsat och många syskon utvecklar då stress och depressionssyndrom :( vad jag inte hittar info om, är om det finns mer än ett ?friskt? syskon i skaran, om det avlastar lite eller om det ?friska? barnet känner mer harmoni utan fler syskon att dela uppmärksamheten med.....

    Man vill att det ska bli bra för ALLA!! Sambon säger ja om jag vill, han är väl mer av inställningen att det är bra som det är, men att ett barn till är kul, men inget som behövs för att livet skulle kännas komplett.

  • Elin P

    Vi har tre barn och den äldsta har Asperger. Vi visste dock inte om diagnosen innan de andra två föddes. Det är för- och nackdelar. Visst är det mycket krångligt ibland med tre barn när han har särskilda behov. Men samtidigt är det oerhört utvecklande och bra för honom med två syskon. Vi kan inte jämt ta hänsyn till honom vilket ibland är bra eftersom han lär sig av det att också tänka på andra. Han får också mycket social träning av sina syskon automatiskt. Även för syskonen ser jag positiva delar att de även har varandra precis som du skriver.

  • Elin P

    Dock är det viktigt att man har en stark relation för det sliter fruktansvärt på förhållandet.

Svar på tråden Fler barn eller inte ena syskon AST