Separation med 5 månaders bebis

Jag och min sambo blev blixtkära, han har barn sen tidigare och jag blev snabbt gravid. Flyttade till hans stad från min hemstad och bodde med honom och hans barn varannan vecka. Jag och barnen tycker mycket om varandra. Jag kan säga att jag älskar dom.

Sen förlossningen har vi haft vissa problem som blivit större och nu när vårt barn är snart 6 månader så smällde det till ordentligt. En vecka när hans andra barn inte var hos oss, bråkade vi i princip hela veckan och det slutade med att jag dramatiskt behövde åka därifrån. Han beordrade mig och jag ville någonstans där ifrån för att orka.

Nu sitter jag här, utan min stora familj. Hemma hos min mamma. Med min bebis.

Alltså snart 30, med bebis, hemlös.

Han vill vara pappa men förstår att bebisen är mest anknuten till mig och vill sitt barns bästa. Att jag ska ha hen, i alla fall nu.

Jag är förkrossad. Tänker att för barnens skull och framför allt vårt barn, så vill jag försöka igen. Med familjerådgivning och ev annat stöd. Men han har sagt hårt nej. Han vill inte mer. Jag har sårat honom för mycket med det jag sagt under vårt sista gräl.

Hur som vill jag bara ha stöd. Är så ledsen. Så rädd. Så orolig. Så otrygg. Tar hand om mitt barn och visar inte för hen men när hen sover så gråter jag skallen av mig. Hur orkar man? Hur klarar man sig nu? Hur går man inte under?

Kommer själv från en trasig familj och detta var det sista jag ville för mitt barn.