Träffar inte tonåring trots växelvis boende

Japp, samma här. Jag flyttade för ett halvår sedan efter att ha tagit initiativ till skilsmässa. Tonåringen har valt att bo hos den andra föräldern som bor kvar i vårt hus sedan 10 år. Hjärtat går sönder. Logiskt är jag med på att tonåringen ska få vara med och bestämma, jag förstår också argumenten att det är jobbigt att packa, planera och byta miljö, men för mig det fruktansvärt. Har en 11-åring också som bor växelvis. Känner stor skuld i att jag berövat syskonen vardagslivet med varandra varannan vecka.

Jag försöker stjäla varenda minut jag kan med 15-åringen - skjutsa till aktiviteter, locka över på middag åtminstone någon gång på mina veckor. Curlar och mutar något makalöst - båda barnen vet att utnyttja situationen, vilket märks på bankkontot, så det måste jag sluta med ????

Jag var en sån där tonåring som knappt träffade min förälder under en rätt lång period. Det hade absolut ingenting med att göra att jag inte älskade den föräldern utan på att jag var en tonåring som var mer intresserad av att umgås med mina kompisar och ägna mig åt mina intressen med dem än att umgås med mina föräldrar. Den förälder jag bodde hos bodde närmare mina kompisar och min skola så det var mest bekvämt.

Hade absolut inte velat bo varannan vecka heller. Helt ärligt, hade du själv velat bo på två olika ställen i den åldern? Hade du som vuxen velat göra det?

Tror att er skilsmässa har krockat med tonåringens frigörelse från föräldrarna. Förstår att det är jobbigt, vet att det var jobbigt för min förälder. Fortsätt bjuda in till umgänge men håll absolut inte på med mutor, dvs erbjud pengar och saker i hopp om att tonåringen ska vilja umgås då. Det viktigaste är att tonåringen vet att hen alltid kan komma till dig oavsett. Var också tydlig med var dina gränser går och låt inte tonåringen få göra exakt som hen vill hos dig bara för att få ha hen hos dig. Med tiden när tonåringen mognar kommer relationen att bli tätare igen, givet att ni haft en nära relation under uppväxten.

Har själv en nära relation som vuxen med den förälder jag hade väldigt begränsat umgänge med under några år i tonåren.

Eftersom barnet är så pass gammalt så är det barnet som bestämmer, så du kan tyvärr inte göra mer än att vara tydlig med att du finns där. Till slut kanske han vill träffa dig igen. 

Vet i alla fall ett barn som gör likadant. Slutade bo hos ena föräldern när han var 15 år och har därefter träffat den föräldern tex på födelsedagar och om det är något speciellt, men bor inte där, ringer inte dit (föräldern ringer honom ibland). I detta fallet vet jag orsaken och det är att den föräldern inte klarat av att vara en bra förälder så till slut fick sonen nog och ville bara bo hos den andra föräldern. Det var många diskussioner där innan föräldern fick acceptera faktum. Idag har de en relation som åtminstone fungerar de tillfällen då de ses, men det handlar om ett par timmar åt gången.