Känner inte igen 3-åring: från självständig, trygg till rädd, klängig över natten
Vår 3-åring har varit extremt självgående och tryggt sen han va bebis. Vårt största problem har varit en tendens att sticka iväg så blivit en del jagande, men alltid varit självgående och trygg så den biten har man ingen behövt tänka på. För några dagar sen blev han som en helt ny person över natten. Han vill vara nära mig eller pappan hela hela tiden, och då snackar vi 20-30 cm max. Han kan börja gråta om vi är 50 cm bort och säga ?var med mig? och ?kom närmre? och sånt. Från att aldrig gråta eller va rädd egentligen gråter han nu kanske en gång i halvtimmen, och i stort sett för att vi inte är nära nog eller han är rädd för olika saker (tex troll och monster). Detta är dag och natt, men sover hyfsat iaf. Men när han vaknar till är det kris och tar lång tid att somna om och vi kan absolut inte gå ellers knappt sitta vid sidan av sängen. Han är som sagt 3 år och ska också bli storebror om nån månad. Är detta en fas som är kopplad till åldern tror ni, eller att han ska få syskon eller låter det som nått helt annat? Övergående? Tips på hur bemöta?