Kan inte förlåta sig själv

När någon man älskar råkar illa ut, man ser utifrån hur hela livet förstörs och hur personen förändras. Men man kan inget göra och det är så frustrerande.

Min pappa var en underbar pappa. Han gjorde allt med oss barn, vi var i Danmark, Liseberg, Kolmården och äventyrsbad. Han var så impulsiv och vi barn hade aldrig tråkigt! Varje Lessing stund hittade han på något med oss. Vår pappa gjorde allt för oss.

Vi kunde reta gallfeber på varann och på honom men han höjde aldrig sin röst! Vi barn var stolta över vår far, han hade ett bra yrke som ingav respekt och hade många vänner. Familj, hus.

Men när jag blev tonåring urarta livet för mig. Pappa skickade bort mig. Han ville skydda mig, men när tiden var slut och det var dags för mig att komma hem så ville han inte. Han var inte redo.

Jag blev förflyttad till en stad många mil ifrån, allt längre från familjen. Där bodde jag i 2 år!! Pappa lyste med sin frånvaro, han kom sällan (2 gånger på besök) och ringde ibland. Efter tiden där var jag så besviken och ledsen på pappa, han ville inte heller ha hem mig. Jag blev satt i fosterfamilj.

Jag hatade min familj. Det alla var hemma i tryggheten och hade det bra. Men jag blev bortlämnad. Jag trivdes hos fosterfamiljen, försökte tänka det var min nya familj.

Men dagen jag fyllde 18 år fick jag snabbt flytta. Jag gick i gymnasiet, hittade en lägenhet och fick gå på socialen. Allt urarta. Jag saknade min familj.

Jag börja missbruka, både alkohol och droger men slutade sen själv. Jag letade efter tryggheten hos killar. Fann en som misshandla mig, under 3 år!!

Pappa kunde inte hjälpa mig.

Jag vet och har hört från pappas ex fru och ex att orsaken till hans alkohol/drog problem är pågrund av mig.

Han ångrar sitt val med att lämnat mig. Varför han inte hälsa på eller ringde var för att det var för smärtsamt för honom. Han kan inte förlåta sig själv och började straffa sig själv. Han putta undan mig.

Under många år ältade jag frågan varför lämna dom mig? Varför får jag inte komma hem?

Men allt har sin orsak. Jag är glad att det blev så!

Men min älskade pappa, han ska inte känna så. Nu är det ute med honom. Han kommer aldrig bli frisk.

Han är en annan människa idag. Jag vill inte att han anklagar sig själv. Men det är försent nu. Jag har sagt det till honom. Men det räcker inte, han kan inte förlåta sig själv. Så många gånger han sagt förlåt och jag sagt att det är okej för jag är glad att det blev så.

Därför hatar familjen mig, det hade aldrig hänt om inte jag förstörde allt.

Det

Att ta bort sina inre demoner funkar inte så länge man inte är sann mot sig själv.