Ofrivilligt barnlösa IVF 2020

Hej! Detta är en tråd för oss som ej lyckats med IVF 2019 men som fortsätter kämpa 2020. Eller som ska göra ett första IVF 2020 och hoppas på att inte vara ofrivilligt barnlös längre. Jag hoppas här att få dela erfarenheter med er som i flera år sett vänner, familj och bekanta komma med gravidbesked medan vi fortfarande står på ruta ett. Min upplevelse är tyvärr att jag blivit väldigt ensam i detta. Det är svårt för andra att föratå. Och fraser som "det kommer ske så småning om" och "slappna av" står mig upp i halsen. Vet du vad? Jag kommer inte bli gravid bara för att jag tänker på annat och åker på spa. Vet du vad, det är inte alls säkert att IVF kommer att fungera för oss. Allt vi kan göra är att hoppas.

Min historia. Jag har varit ofrivilligt barnlös i tre år. Under kampen för att bli gravid har jag opererat bort ett myom på livmodern och har även fått reda på att jag har endometrios som förklarar vår barnlöshet. Det förklarar oxå den starka smärta jag haft vid mens och den smärta som kommit de senaste åren då jag fått orgasm. I höstas genomförde vi vår första IVF behandling. Hoppfull som bara den. Tyvärr misslyckades första insättningen och vi har bara en liten blasocyst i frysen efter det försöket. Sedan dags för en ny hormonbehandling. I skrivandets stund är min närmaste rädsla att blasocysten inte ska klara upptiningen och att jag ska få vänta till ytterligare en mens för att påbörja ny behandling (väntar just nu på insättning i januari).

Dela gärna med er av er historia så kan vi stötta varandra längs vägen <3