Jag avskyr hans barn

Bra att du inte tänker flytta in.

Nog det smartaste jag läst av en styvförälder.

Nej då ska ni förstås inte bo ihop. Jag tror inte att det i längden kommer hålla mellan er heller, om du inte börjar tycka lite om barnet i alla fall. Vad tycker killen om ditt barn? Han kanske tänker likadant men inte säger nåt? 

Ungen måste vara lycklig som slipper dig.

Nä klart man inte vet vad som händer.

Men har i vilket fall just nu ej behov av att flytta i hop.

Fattar inte varför alla med nya förhållanden å nya barn ska flytta i hop

Så jävla snabbt.

Jag tänker avvakta få se om hans barn kanske lugnar ner sig med åldern

Tills dess bor vi isär och ses mest då vi inte har barnen.

Vad han tycker om min som vet jag inte. Han har sagt bra. Men jag vet ju inte.

Jag är aldrig otrevlig mot hans barn.

Men inuti känner jag bara fy fan vilken dryg ouppfostrad unge.

Tror det finns många som känner så men det anses så jävla

Fult att inte gilla ett barn. Å så kontroversiellt att ens tänka tanken att

Nä jag gillar inte detta barnet.

Men man måste ju ha rätt till sina känslor

Håller med

Vill bara kommentera detta. Det är vanligt att barn med npf kämpar som sjutton för att hålla ihop och bete sig bra i skolan, och när de kommer hem orkar de inte skärpa sig längre så det blir desto fler utbrott där. I övrigt tycker jag att du resonerar klokt som inte vill kasta dig i i styvfamiljslivet.

Du behöver faktiskt aldrig träffa hans barn, eller han träffa din unge.

Det låter klokt att inte flytta ihop. Bäst för er alla. Har ni båda barn varannan vecka så har ni massor av tid att träffas utan ungarna. Hur gamla är dem?

Nej, jag tror (hoppas) att det är extremt ovanligt att man avskyr sin partners barn. Det är nog mest ett fåtal här på fl.

Jag tycker att man får lov att inte tycka om/orka med andras barn. Mycket moget och ansvarsfullt att välja bort gemensamt boende! Fortsätt vara särbo och "plocka russinen ur kakan".

Klart man måste träffa hans barn nångång. Kan ju inte komma med ursäkter varje gång han vill umgås med barnen.

De är i lågstadieåldern båda två.

Klart det är synd om barnet som har adhd. Men det betyder inte att jag måste tycka om barnet för det.

Bättre att hålla avstånd och se hur det utvecklar sig med tiden.

Tror ändå att fler har problem med att tycka om sina bonusbarn. Men det är så jävla fult att säga det öppet.

Har även problem med att de ibte uppfostrat barnet ordentligt. Har man adhd behövs verkligen regler och struktur. Men ungen får lixsom springa helt lös å skrika och slå sönder saker.

Vad han gör hemma skiter jag i. Men när ungen ställer sig och slår på min tv helt oprovocerat då pallar jag inte.

Jag ska ju inte va den som ska uppfostra. Jag har uppfostrat mitt eget barn redan.

Fast det är ju din pojkvän som uppfostrar sonen så då kanske du kan ta upp struktur med honom då.
Det är ju inte pojkens fel om det inte finns struktur.
Men som andra skriver är det det bästa om ni inte flyttar ihop.'
Visst är det jobbigt med ett barn med ADHD, går han i lågstadiet förstår han säkert inte allt med sin diagnos och lider säkert själv av det.
Det blir inte lättare om pappa har en partner som avskyr en så för både pojkens och din egen skull är det bäst om ni bara träffas vid enstaka tillfällen.
Det är jobbigt med ADHD men sonen kan ju inte rå för att han har det och troligtvis blir det jobbigt för din pojkvän också att få veta att du avskyr hans son.
Om det ska hålla mellan din pojkvän och dig måste du ju prata med honom om vad du känner och kanske också för din egen skull ta reda på mer om ADHD så du vet hur du ska förhålla dig mot sonen, annars kommer du ju bara avsky honom ännu mer ju längre tiden går och det är inte bra för någon.

Säg till mannen på skarpen att han får hålla efter sin unge för annars är han inte välkommen hem till dig. Det är inte meningen att man ska få inredningen sönderslagen av en bortskämd unge.

Jag förstår dig fullständigt. Det är inte lätt att stå ut med jobbiga barn som inte är ens egna, även om man råkar vara tillsammans med deras förälder. Du gör helt rätt som inte flyttar ihop med pappan och undviker att träffas när barnet är med.