Skiljas för att slippa bomuslivet?

Tonåren är så här.

Det är krig stök och trots mest hela tiden. Vi har exakt samma men vi har bara gemensamma barn.

Vi har dock blivit räddad av familjerådgivning med fokus på föräldraskap. Vi behövde verktyg för att hantera olika situationer och det har faktiskt gjort nytta.

Flytta isär tillfälligt? Har du någon du kan åka hem till och få lite andrum?

Och förstöra även ert grmendamma barns familj pga något du själv från början medvetet valt? Nepp. Du har gjort ditt val när du valde att gå in i relationen och du gjorde det permanent när du skaffade ett gemensamt barn. Lev med det. Barnen är inte de som ska behöva dras med konsekvenserna av dina val.

Just för tonåren så är det så där i kärnfamiljer också. Så det kan du inte precis tillskriva att ni är en bonusfamilj. Visst kan det bidra om ni inte har en bra stämning hemma, eller om ni vuxna behandlar barnen så olika att de inte känner sig "hemma" med den som är bonusförälder. Om det inte finns något sånt så är det bara så en del tonåringar blir. Jag har en biologisk son som är precis som du skrivit här så jag skrattade lite för mig själv när jag läste. Jag vet att han inte alltid kommer vara sån. 

Sen om ni vuxna känner att relationen inte alltid är så stabil så får ni så klart jobba på den biten. Har ni en bra kommunikation? 

Så då är du generellt emot skilsmässor?? Eftersom Man har gjort sitt val när man valt att gå in i relationen?

Intressant, men lite 1800-tal kan jag tycka.

[quote=80115732][quote-nick]Colourfulrainbow skrev 2019-12-22 10:14:37 följande:[/quote-nick]Flytta isär tillfälligt? Har du någon du kan åka hem till och få lite andrum?[/

Ja, försöker göra sånt emellanåt. Andrum alltså. Men särbo vet jag inte..

Det ÄR tufft med tonåringar. Det kan alla i kärnfamiljen intyga också.

Det viktigaste i sammanhanget är väl att ni som föräldrar måste vara överens om hur ni tacklar problemen. Stå som enad front mot påhitt, dumheter och utbrott. Det blir svårt om dynamiken haltar genom att behandla barnen olika.

Det viktigaste i sammanhanget är väl att ni som föräldrar måste vara överens om hur ni tacklar problemen. Stå som enad front mot påhitt, dumheter och utbrott. Det blir svårt om dynamiken haltar genom att behandla barnen olika.[/

Exakt, och här är problemet att mannen favoriserar dottern rätt rejält! Har haft massor med diskussioner om detta... det sliter verkligen på! De är lika varandra, personlighetsmässigt. De andra barnen är mer olika och där skär det sig mer.

Hur kan någon vara så dum att hen flytt ihop med, gifter sig med, och framför allt skaffar barn med någon som har barn sedan tidigare, utan att vara 250% säker på att man klarar av det?

Självklart favoriserar man sina egna barn framför någon annans avkomma. även om du inte kan se det själv så garanterar jag att du gör samma sak.

Du skämtar va?

Hur kan någon vara så dum att den inte fattar vad ett tioårigt äktenskap innebär? Hur kan någon vara så dum att den skaffar barn om den inte är 250 % säker på att aldrig skilja sig ett decennium senare? Hur kan någon vara så dum att den gifter sig om den inte är 250 % säker på att det ska hålla livet ut? Etc etc.