Ni som haft utmattningssyndrom

Jag uppskattade inte hälsningar från jobbet i den första fasen av min utmattning. Jag mådde otroligt dåligt när jag tänkte på jobbet och blev typ arg när alla hörde av sig och undrade. Jag vet att det var i all välmening men jag kunde inte hantera det då. I andra fasen av min utmattning så var jag mycket ledsen och mer mottaglig för uppmuntrande ord och hälsningar.

Vet inte hur länge kollegan varit borta?

Jag tyckte det var trevligt att de tänkte på mig. När man blir sjukskriven hamnar man ju ute i en tomhet, man har ingenstans att gå på dagarna, klarar inte av nånting och känner sig allmänt värdelös.

Det beror nog mycket på om stressen är kopplad till jobbet, om det kan vara stressande att bli påmind om det. Men självklart kan man skicka en hälsning.

Skulle inte rekommendera saker som "hoppas du snart är tillbaka", eller nåt som kan tolkas som att det har drabbat er negativt att kollegan blivit sjukskriven.... det räcker bara med nåt enkelt som "Ta hand om dig, vi tänker på dig".

Oftast är man så borta den första tiden så det kan vara bra att vänta åtminstone två månader.

Första månaden som jag var sjukskriven så hörde kollegorna av sig flera gånger om sånt som hade med jobbet att göra och som jag tydligen var den enda som kunde och viste något om! Det var jättejobbigt och gjorde mig jättestressad och fick dåligt samvete för att jag tydligen gjort att de hamnat i komplicerade situationer genom att ha gjort mig oumbärlig på jobbet och nu var borta!
Någon kollega som jag inte riktigt hade "den" nära kontakten med ringde också och verkade mest vara nyfiken för att ha något att skvallra om över fikat..
Mötte en annan kollega på stan någon gång i början av sjukskrivningen och han sa "du måste komma tillbaks snart så att någon har koll på läget, det är kaos nu utan dig"! Detta sa han ju i all välmening, men jag minns att jag fick världens hjärtklappning, yrsel och grät när jag kom hem. Kände mig som världens sämsta människa och kunde se framför mig vilket kaos det var på jobbet och som jag lämnat mina stackars kollegor i!!

Det som jag tror att jag skulle ha uppskattat mest vore nog att ha fått varit ifred några veckor. Sedan hade jag gärna mottagit ett kort från kollegorna om att de tänkte på mig. Hade gärna blivit inbjuden till fester och sånt för att känna att man fortfarande var en del av det och att man inte var bort glömd (sen var det inte ofta jag var med men kändes ändå bra att vara inkluderad.).

Så om detta är en kollega som du är nära och umgås med så skicka ett sms och kolla om hen vill ta en promenad eller nått sånt? Prata inte om jobbet, eller om hur hen mår om inte personen tar upp det själv.

Tack för svaren. Jag skulle givetvis aldrig kontakta henne med jobbgrejer men jag tror jag avvaktar lite med att bara skicka en hälsning också. Vi är bara jobbkompisar och ungås inte privat så jag är så klart starkt förknippad med jobbet för henne. Nu är ju allt nytt och säkert kaotiskt för henne också. Jag kanske skickar ett julkort i stället, då behöver hon inte känna att hon måste svara heller om hon inte vill, som man kan känna sig pressad att göra om man får ett sms.

Jag hade själv lunginflammation förra vintern som blev en otroligt seg historia. Det är inte riktigt samma sak men jag minns hur extremt less jag var på alla som sa Krya på dig! Även om det är med all välmening kan det bli stressande.